Det har blivit fredagskväll och jag sitter vid mitt skrivbord och pysslar lite samtidigt som huvudet är ockuperat med tankar på vad som behöver göras omkring mej. Det är väl märkligt vad mycket som hela tiden ska "tas om hand" i ett hem. Är det inte disken efter ugnspannkakan jag gjorde tidigare ikväll så är det mina jeans som jag spillde senap på häromdagen som behöver slängas i tvätten. Jag har sällan ro eller en lust att sätta mej ner och börja titta på en film som börjar vid ett visst klockslag.

Är det en kväll då min arma kropp fungerar - ja, då gör jag gärna saker eller sysslor som jag kanske inte orkar imorgon. Risken finns ju att senapen får sitta kvar på jeansen och att den stora plåten där ugnspannkaka stelnat får vänta med att diskas. Lika bra jag gör det ikväll, tänker jag. Fast egentligen borde jag vila....det säger alltid min Claes. Han vet oftast mycket bättre än mej vad jag borde göra!
:o)

Jag undrar om jag mår så fint ikväll av rena turen eller är det något särskilt jag gjort som gör att jag klarar mej så bra? Hmmm...är det alla ägg jag ätit idag kanske? Ägg i olika former och färger (nästan) eller kanske är det medicinerna? Vet inte....om jag visste så skulle jag göra exakt likadant imorgon!!

Jag måste få berätta om igår...en händelse som värmde mitt hjärta så till den milda grad. Tänk vilken vänlighet och omtänksamhet det finns när man minst anar det..
Jag skulle in på ett möte i stan kl 13 och hade bestämt att försöka orka duscha och tvätta håret innan jag åkte. Direkt efter mötet skulle jag åka till min Claes och jag ville så gärna vara fräsch och lite fin. Efter duschen, som tog all kraft, inser jag att håret inte kommer bli tvättat och jag blir sur och besviken för att jag måste se ut som ett mindre vrak. (ett totalt vrak är jag bara när jag inte varken duschat eller tvättat håret fast att det behövs!) Jag mindes då orden som min frissa Petra sa förra gången jag var och klippte mej: "Är du i stan och inte har klarat att tvätta håret ... kom in så hjälper jag dej". Orden var som guld för mej då och de skulle komma att bli ännu mer värda.
Jag ringde Petra och sa som det var. Hon svarade: "Kom förbi bara så hjälper jag dej". Glad i hågen åkte jag på mötet och tog mej sedan långsamt till salongen. Benen bar mej knappt och när jag kom innanför dörren möttes jag av orden "Är det en svår dag?" Jag nickade bara. Jag fick genast sätta mej i stolen vid "tvätten" och med vana händer gjorde hon håret så rent och skönt ..så gott det luktade.. mm.
Efter hårtvätten la hon i en massa grejer (mousse och sånt där) i håret, blåste det torrt och fixade mej så fin, så fin. Efter 20 min var jag klar att möta världen igen! Så underbart det kändes och så lycklig jag var. Jag tackade så väldigt mycket och när jag tog fram plånboken säger hon med ett leende:
"Nä, det där bjuder jag på. Jag hjälper dej så gärna fler gånger..."

Tänk va...vilken omtänksahet! Om hon bara visste vilken hjälp det var och hur lycklig jag blev. Att bli förstådd på så enkelt sätt och att få hjälp med något som kändes väldigt viktigt för mej. Tack snälla Petra för ditt stora hjärta!

Jag åkte till min Claes och jag kände mej verkligen som hans prinsessa när jag steg innanför dörren i hans hus..