Kolhydrater och mitt halva hjärta...

Jag flänger runt med saker att göra även idag. Det är tvätt och det är matlagning. Märkligt - det mesta i torkskåpet som nu hänger på tork är inte några av mina kläder och maten känns faktiskt inte för mej heller. Dock är den "anpassad" till mej. "Anpassad till mej" betyder att jag nog kan äta den utan att bli heldålig efteråt. Som ett led i min sjukdom förstår jag nu (och Claes) att viss mat är helt katastrofal för mej. Kolhydrater. Värst är de snabba.

Äter jag dessa slår ett skakanfall snabbt till i min kropp och den sparkar bakut. Jag känner hur det börjar dra i musklerna i låren (de få som finns kvar..muskler...inte lår! Jag har fortfarande två) och så börjar kroppen skaka, rycka, bråka och krampa. Jag mår illa och fattar knappt vad jag ska göra. Claes eller någon i närheten får ta över och hjälpa mej lägga mej ner...

Kolhydrater. Vilka envisa bovar till att ställa till det för mej. Äter jag bara lite, lite av dem och försöker ta mer av proteiner och grönsaker - ja, då gäller det att se upp med storleken på portionen. Den får inte bli för stor för då börjar kroppen bråka FÖR DET. Hur jag än gör så KAN det bli fel men är jag försiktig och tänker efter så kan jag ha turen att få äta i lugn och ro och även fungera efter måltiden. Det är som att spela på lotteri. Jag som aldrig varit en gambler!

Just nu står en slags omelettvariant i en långpanna i ugnen och när den är klar så har jag en köttfärsröra med majs och paprika och lite creme fraiche som jag lägger ovanpå och rullar ihop den till en rulle. Det blir en "köttfärsrulle". Det är gott och jag brukar klara den fint! Nu har jag dock varit på benen hela morgonen sedan 9 så fan vet om det går.............

Efter maten skall Amanda skjutsas till mormor. Det är idag jag och Claes får lite egen tid. Vi åker till hans hem och vi sover där inatt. Imorgon skall jag skjutsa honom till flygplatsen i Jönköping för han skall flyga till Skellefteå och börja sin 2 veckor långa utbildning för sitt nya jobb. Han skall jobba som servicetekniker för tryckpressar runt om i länet (även andra län). Det blir nog ett bra jobb - men fy tusan för att vara ifrån varandra i 2 veckor. Jag undrar om jag överlever...

;o) Jodå, klart att jag gör....men ensamt blir det. Mitt hjärta kommer vara halvt i två veckor. Det kan aldrig vara bra för hälsan!

Nu är maten klar.

Peace, love and understanding!