Redan redo!

En härlig dag med kraft och ork. En dag då jag blivit påmind om hur det ska kännas när man är "frisk". Jag vaknade med en kropp som funkade och även om jag inte visste hur länge jag skulle få behålla kraften så njöt jag av varje minut.

Jag tog en liten frukost, jag ringde min kära mor en kort sväng och hoppade i ett par utslitna, sköna jeans som jag fått ärva av min son. (!) Jag åkte ner till posten och postade ett litet kort som jag gjort själv och skickade iväg till min frissa Petra som var så snäll och tvättade mitt hår i förra veckan. Som tack gjorde jag ett litet kort som kanske får henne att förstå hur mycket det var värt att få håret tvättat och iordninggjort.



Lunch verkade jobbigt idag så det blev en "proteindryck" som jag hällde mej. Det är skönt att kunna ta en sådan när lunch/mat känns jobbigt. Då vet jag att jag ändå får i mej det jag behöver och inte slarvar allt för mycket. Jag har tappat så många kilon sedan i somras att jag måste få stopp på viktraset. Jag tror jag har lyckats stanna nu. Trots det har jag tappat 9-10 kg sedan i somras och jag behöver verkligen inte tappa mer nu.

Är det inte ironiskt? Här går man nästan hela sitt vuxna liv och bara VILL VILL VILL gå ner 5 kg i vikt och tror, faktiskt, att man ska bli så jättelycklig bara man gjort det. Jag har kämpat med kesodieter, bananer och kanel och att utesluta kolhydrater och inrikta mej på mer protein. Med samma utgång: inga kilon förlorade - bara ett dåligt humör och känsla av misslyckande.

Men nu..när jag inte behöver tappa fler kilon, äter semlor (åt jag semlor innan?? Unnade jag mej det EN ENDA gång?) på löpande band, knaprar nötter, försöker äta mackor (går oftast inte så bra) och sätter i mej det mesta som jag känner för. Ändå rasar jag neråt....

Det är helt vansinnigt - jag fattar det inte. Jag vet ju hur jag KÄMPAT för vikten innan och nu..... nu är det helt omvänt. Det är så ironiskt, så knäppt och så...paradoxalt. Jag skrattar åt det idag men ibland känner jag paniken växa när vågen visar på ytterligare ett kilo minus och jag förstår att jag helt enkelt inte får i mej tillräckligt.

Frustrerande! Men okej..always look on the bright side of life: Jag är redo för Beach 2009 redan nu! Hehe








Hej å hå - nu ska jag ringa min Claes som sitter på sitt hotellrum i Skellefteå. Puss på dej min Riddare!