Några julkort såhär på höstkanten

Jag tänkte att det var lika bra att börja i god tid så därför har jag börjat skapa årets julkort till familj & vänner. Det är så roligt med julkort för temat med tomtar, särskilda färger och små snöflingor och änglar är KUL! Jag känner mej inte särskilt "julig" än och inga som helst planer på att bli det inom kort heller för jag är väldigt nöjd med att ha höst! Härlig höst!

Men att vara ute i god tid så mina julkort blir precis som jag vill ha dem känns viktigt så mellan varven gör jag ett och annat julkort.

För övrigt har jag några andra kort att göra, bl a ett grattiskort och några kort som det inte ska stå något i eller på alls. Textlösa. Textfria. Hmm....jag funderar dock på vad eller om jag ska ha någon figur på framsidan eller helt enkelt göra det "figurlöst" och satsa på vackra färger och dekorationer istället? Så får det nog bli.

Idag hade jag tänkt åka iväg en kort sväng och handla lite taco-grejer till kvällsmat och samtidigt posta några brev. Allt på Ica Maxi. Så var planen. Men strax innan min assistent Carina skulle komma så kom det välkända illamåendet över mej och jag stod i hallen och insåg till min förtvivlan och irritation att "nu går det inte längre". Jag hämtade snabbt en muskelavslappnande tablett och tog den innan jag la mej ner på min säng. En kvart senare kom Carina och jag hade då hunnit få iväg ett kort sms med orden "skakar gå in bara". Hon kom in och satte sej på sängen med orden "nämen, precis innan vi skulle åka iväg och allt". Det känns så skönt när någon tar mina skakningar på det sättet. Med lite fånig humor och distans. För inom mej är jag ju förstås en smula både ledsen och arg för att jag inte kunde åka iväg.

När skakningar hade klingat av var jag trött så Carina och jag småpratade en kort stund, hon satt på min sängkant och sedan åkte hon vidare. Jag låg i sängen och halvsov eller tittade på tv fram till Amanda kom från skolan vid halv tre.

Amanda ringde mej från skolan och sa:

"Mamma, vi fick sluta tidigare från musiken idag...snälla, kan du hämta mej så slipper jag vänta på skolbussen?" Hur gärna jag än ville hämta min lilla unge i nästa samhälle, bara 4 km bort, så orkade jag inte. Krafter fanns inte att ens gå ut till bilen. Jag förklarade för henne och sa att hon kunde ta lokalbussen och jag betalar för det och att jag var ledsen att jag inte kunde hämta henne. Det där gnagde i mej en lång stund och jag blev tvungen att skicka ett sms:

"Älskade A...jag är ledsen att jag inte klarade att hämta dej idag. Förlåt. Jag lovar att hämta dej en annan gång så fort jag kan. Hade jag kunnat så hade jag gjort det. Älskar dej så mycket.."

Tillbaka kom det:

"Det är lugnt, mamma. Vi åker med M´s pappa. Jag älskar dej med"

Då log hjärtat.

Med det leendet avslutar jag dagens lilla bloggande och hoppas att alla i hela vida världen får en fin helg!

Peace!