Min bilder
Namn:
Plats: Målsryd, Sweden

Min lilla blogg & jag! My little blog & me!

fredag 26 juni 2015

Skriker en smula...inombords...

Man ska vara positiv och man ska hålla lågan brinnande. Så fan heller.
Idag är jag bara väldigt, väldigt lite positiv och någon låga tänker jag inte hålla brinnande. Den blåses ut av sej självt hela tiden så jag har inte kraft att ständigt tända den igen. Jag har försökt. Hela morgonen. Hela förmiddagen.
Inväntat att lågan skall hålla sej stark och brinnande. Men nääääe, nu skiter jag i det. Nu skriker jag inombords att "jag ger upp lite. Det här GÅR inte".

Det GÅR inte att ha ME. Det GÅR tamejfan inte. Jag går ofta runt och har så ont, är så in i djupet utmattad, kan inte tänka klart, tegelstenarna ovanpå mina lungor blir större och större och jag kippar efter andan och så tänker jag: "Men varför i himlens namn mår jag så dåligt? Vad ska jag göra för att göra det bättre?"
Jag tänker att; "jag tar en treo så går nog lite av allt över". Men nä. En treo hjälper inte.
Jag tänker att; "har jag kanske glömt att ta en av mina mediciner, är det det som felar?" Men nä. Jag har tagit allt jag kan ta. Som finns att ta.
Så vad är kvar?

Att gå till sängen. Bädda ner mej. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄE, skriker det inom mej.Jag vill inte. Det är SOL ute idag. Man kan göra nåt utomhus. Borde klippa av några grenar vid häcken så man slipper ha grenarna i huvudet varje gång man ska gå ut vid entrén där nere. Man borde torka av våra blå utemöbler i plast. Man borde sitta ute och sola lite kanske. Man borde....man borde....jag vill....jag vill....jag....

Orkar inte. Kan inte. Klarar inte. Mäktar inte.

Jädra skit säger jag och muttrar för mej själv. Jädra skit är vad det är. Men jag har ätit nu, struntar i att borsta tänderna, diskmaskinen är påsatt och jag ger upp. För ett par timmar i alla fall. Jag går mot sängen och mitt bolltäcke och tänker låta allt vara. DET är min uppgift idag. Det är svårare än att lösa matematiska krångligheter, svårare än att uttala ryska ord och mycket svårare än någon kan föreställa sej.
Låta allt vara.

Gaaahhhh....

Men, ok. Lite positiv är jag ju annars hade jag inte skrivit av mej skiten. Då hade jag legat och snyftat i ett hörn och varit deprimerad. Jag är inte deprimerad. Bara jäkligt frustrerad!

Over & out från Fröken V   (när ska jag överge min titel och börja kalla mej för Fröken ME? ALDRIG. ALDRIG. ALDRIG!)
:)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida