All by myself..

Den här bloggen var absolut tänkt som en blogg med ord. Mina ord och tankar. Men den börjar mer och mer se ut som en pysselblogg. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Å andra sidan så är mina alster mitt "liv" och det jag håller på med så det får duga tills jag känner för att skriva igen.

En mycket kär vän fyllde år häromveckan. Jag visste att jag skulle göra ett kort i gammaldags stil och därför blev kortet så här. Det är egentligen inget kort i ordets bemärkelse för det går inte att "öppna". Det blev en sådan stor framsida i mina tankar så jag förstod att jag helt enkelt inte skulle kunna fylla ett jättekort med vackra papper och dekorationer för det skulle bli för "mycket". För mycket av det goda är ju heller inte bra. Därför blev det alltså mer som en...tja...tavla. En enda sida. På baksidan har jag däremot satt en vacker lapp med min hälsning och mitt namn. Det blev riktigt bra, tyckte jag och kom därmed på en ny lösning till ett sedvanligt kort. Brunt och turkos - en mycket otippad kombination när det gäller mej. Jag älskar turkost men avskyr brunt - men tillsammans blir det otroligt vackert. Märkligt!

Vännen blev glad och jag är glad att jag lyckades göra ett vintagekort all by myself. Utifrån mina egna tankar, känslor för vännen och för vad jag tyckte passade just henne.