Hemkommen!

Äntligen kom han hem! Min Claes...äntligen blev det fredag och äntligen fick vi ses igen. Vilket lyckorus när han stod där på grusgången och jag svängde in med bilen..jag släppte min rosa väskan i snön och bara rusade fram och kramade om. Och blev så innerligt omkramad. Mitt hjärta dunkade och hela jag var varm och lycklig.

Äntligen!

Det har varit två bra veckor och jag har ju klarat mej fint men ändå har den ständiga längtan efter Claes funnits där. Den kvällen när kroppen bråkade med mej och Amanda fick hjälpa mej ner på golvet och häva skakningar - då saknade jag Claes så oändligt. Jag hade behövt hans styrka och hjälp. Inte enbart älskar jag honom och att få vara med honom, jag behöver honom också. Jag behöver hans hjälp och stöd.

Älskade C...välkommen hem!

Det är lördag idag och jag njuter av varje minut tillsammans.

Äntligen kom han hem till mej!

Jag är så lycklig.......