Luna

Idag har jag fattat ett avgörande beslut för en liten varelse. Ett beslut ihop med Claes men ändå mitt beslut eftersom jag var den enda på plats. Lilla Luna som redan hade ett ont ben och som nu haltade och hoppade på tre ben sedan en vecka tillbaka.

Hade hon ont? Kunde det läka och bli bra? I lördags beslutade vi att avvakta tills idag för att se om det hade gått åt rätt håll och kanske blivit lite bättre. Jag hoppades så! Men nej, det var inte bättre alls. Lunas ben var obönhörligen illa. Jag ringde veterinären som lite barskt sa att jag var välkommen kl 17 med henne. Klockan var då bara 15 så det blev två timmars väntan. En svår väntan då Luna fick sitta i sin lilla transportbur (annars kanske jag inte hittade henne ute sen) och jamade...och mitt hjärta bultade i två timmar. Timmarna släpade sej fram. Det blev dags att åka.

På vägen satte jag på radion och fick för mej att Luna kände sej bättre då. Eller kanske var det för min egen skull. Kände hon på sej något? Kunde hon känna spänningarna i luften och hur mitt hjärta dunkade? Lilla Luna.......

Hon fick en spruta så fint så hon somnade .... hon stretade emot lite på det svarta, ovänliga undersökningsbordet och jag pratade lugnade med henne och klappade henne. Kände hon all min värme och min omtänksamhet? Hon vred sej lite av och an... men så gav hon med sej och gav efter för tröttheten. Hon somnade helt vanligt. Den rosa lilla tungan hängde rart utanför munnen och den lilla tippen på tungan låg mot det svarta bordet. Jag fick motstå impulsen att vilja ta på den...

Hon somnade. Hon sov. Med ögonen öppna. Då tog veterinären den andra sprutan och hjälpte henne mot himlen. Rakt i hjärtat och sen var det strax över. Det var värdigt...det var otäckt...det var milt...det var snabbt...men egentligen var det inte otäckt alls och jag satt vid hennes sida hela vägen mot himlen. För nog kom hon väl dit?

Jag blev så konstig...så tom i huvudet...fick nog lite lätt panik eller tappade hjärnan så allt jag kom på att säga var: "Kan jag låna handfatat och tvätta av mina händer med lite tvål...jag tror hon hade kissat i buren lite" Det hade hon ju inte alls, men hon hade luktat så konstigt när jag klappade henne att jag kände att det plötsligt var skitviktigt att tvätta av mej. Helknäppt. Stackars Luna..ligger där..och jag tvättar händerna! Jisses Fröken V!! *suck*

Jag betalade. Han var faktiskt inte så barsk när allt kom omkring och tog nog väl hand om Luna. Hon skall kremeras och spridas i nån liten lund uppåt Skövdetrakten, eller var det var. Fint i alla fall. Jag tog buren...tittade på Luna...gick mot dörren. "Hejdå" sa mitt hjärta. Jag satte mej i bilen. Hjärtat mitt krampade och tårarna rann över. Jag andades ut och det kändes så konstigt. Från att ha suttit i bilen med mej och jamat lite till att inte finnas mer.

Det var svårt att köra hem. Jag pratade en stund med Claes innan jag kunde köra. Vi kom nog överens om att hon springer på alla sina fyra ben nu i himlen och har det gott. Jag vill gärna tro det. Hejdå lilla Lunis!