Min bilder
Namn:
Plats: Målsryd, Sweden

Min lilla blogg & jag! My little blog & me!

fredag 1 maj 2015

Tiden som aldrig står stilla

Så fort tiden går. Så väldigt fort. Man kan tycka att allt är svårt eller omöjligt under en period och medan man tycker det fortsätter tiden att gå framåt och rätt som det är har det mesta ändrats. Man själv har ändrats, förutsättningar och personer runt omkring en har ändrats och man sitter rätt som det är med en ny giv på hand. Man trodde kanske man skulle bli kvar med sina löjliga, dumma små tvåor, en åtta, en knekt och så en femma. Men icke! Rätt som det är har man höga kort på hand igen och kan spela ett bättre spel och LE igen.
Det är det jag menar med att tiden ändras och vi skall alltid se till att ha tålamod att invänta en bättre dag. En bättre giv. En bättre tid.

Tiden och världen omkring mej just nu är ingen jag känner att jag vill välja bort eller fly ifrån. Jag känner att det är viktigt att uppleva saker - även om de är svåra, märkliga och kanske till och med frambringar tårar. Sådan tid kan vara viktig.
Min pappa dog.
Då stannade tiden en smula. Den gjorde verkligen det.
När någon som står ens hjärta nära bara dör och försvinner flyktigt bort i Ingenstans så stannar man upp, andas ytligt, försöker förstå och står mitt känslan av "Vad har hänt? Jag förstår inte." Jag har försökt greppa mina känslor under den månad som har gått men står fortfarande litegrann kvar med frågan "Vad hände?". Min pappa gick bort så hastigt. Man kan inte säga att det var oväntat eller att vi är förvånade, för visst visste vi att hans hjärta skulle ha gett upp för länge sedan....och ändå så kom det som en smärre chock.
Nu hade han dött. Nu gav hjärtat upp. Nu var han borta. Nu fanns han inte mer.

En månad har gått och jag står fortfarande kvar med frågan och tanken "Vad hände? Vart tog han vägen?"

Jag måste låta det sjunka in litegrann och låta tiden gå. För jag vet att ju fler gånger jag tänker tanken på att pappa dog, vi har varit på hans begravning och han finns inte mer - ju lättare kanske det blir att både acceptera och förstå.
Med tiden.

Jag låter den gå.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida