Förbrukade krafter

En dag när jag använt för mycket krafter. Jag ville inte komma ihåg att hushålla med kraften och därför blev det som det blev. Varför lär jag mej aldrig? Varför vill jag mycket mer än jag klarar, kan och orkar?
Det svåra med ME är att man inte känner det alldeles direkt. Jag kan oftast forcera lite...tror att jag har lite mer energi än vad jag har och VILL göra något. Något som känns roligt eller som jag helt enkelt vill "få gjort". Jag hade såna grejer idag. "Få gjort"-grejer.
Varför lär jag mej aldrig att ta det lite lugnare?

Jag betalar med att ligga ovanpå sängen sedan ett par timmar tillbaka och inte orka röra en endast del av mej. Jag betalar med att överväga fler painkillers. Jag betalar med att inte klara att göra något alls ikväll. Var det då värt att jag fick gjort det jag ville tidigare idag? Jag måste nog svara ja på den frågan för annars vet jag inte hur jag ska förklara min dumdristighet...
Det fick väl vara värt det då. *suck*

Jag sitter med en varm kopp té och försöker värma min kropp. Den är varm utanpå men kall inuti. Jag har solat solarium idag också och det gör mej lite sådär "huttrig" och nästan som om man har lite feber. Det är ändå en skön känsla att titta mej i spegeln på morgonen och inte bli totalt livrädd för det jag ser. Jag skrämde nästan livet ur mej själv den sista tiden och bestämde mej för att sola lite. Kanske kunde jag åtminstone få SE lite pigg ut - även om insidan inte är det!
;o)
Idag var min fjärde gång och nu tror jag att jag är respektabel när Claes kommer hem. Det är fånigt och jag beter mej som en tonåring...men visst vill jag vara lite fin när han kommer hem! Det känns viktigt! Idag var den sista "hela dagen" kvar i Skellefteå och imorgon jobbar han bara halva dagen. Sedan kan han påbörja sin resa hemåt men det kommer att ta tid. Jag tror att han planerar att köra så långt han klarar/orkar imorgon och övernatta någonstans för att åka vidare imorgon. Claes berättade för mej att från Skellefteå är det FYRTIO mil till Sundsvall. Jisses...Sundsvall...så många mil bara dit...och då är han ändå väldigt långt hemifrån! Hur avlångt ÄR Sverige egentligen??
Jag vill bara att han skall köra försiktigt hem så allt går bra. Det får ta den tid det tar....

Jag finns ju här och väntar på honom på fredag..... och i fönstret hemma hos honom står det vackra lila tulpaner.

Over and out - I´m dead tired tonight!