Tjejträff

Vi har haft tjejträff!

Det var en av de trevligaste kvällarna på länge och vi träffades hemma hos min kompis Gina. Det är för övrigt hon som sitter längst till vänster på bilden. Jämte Gina sitter Fröken V, Nina står upp bakom och den lilla blondinen Pernilla sitter längst till höger. (jisses, nu virrade jag nästan ihop det med höger och vänster eftersom hjärnan inte hängde med. Jag tror jag fick namnen rätt! Hehe)

Vi är alla lika gamla och började ettan tillsammans på Asklandaskolan i lilla samhället Fristad. Sedan gick vi i samma klass ända fram till nian då vi valde olika linjer (ja, det hette linjer på den tiden) och alla gick åt olika håll. Som 40-åringar är vi rätt lika och vi har ungefär samma tankar och funderingar. Alla förbannar vi rynkorna som dyker upp där man inte vill ha dem och vi kan inte riktigt komma överens med våra kroppar som börjar få touchen av "nedåthäng" på olika ställen. Däremot är vi häftigt medvetna om vad som är KUL och att vi faktiskt kan skratta åt väldigt mycket som är jobbigt. Jag tror att det kallas att ha lite "självdistans".

Just denna gången hade vi bestämt att ta med oss alla gamla foton vi kunde hitta från skoltiden. Det blev skojigare än skojigast och många glada skratt när vi såg kort på oss själva (och de andra) och inser att man faktiskt inte så riktigt klok ut på 80-talet med det härliga (?) och helknäppa modet som var då. Jag kan ärligt säga att jag var snyggare till själva utseendet kanske på 80-talet - men tro mej, min klädstil är MYCKET smakfullare idag!!! Hehe

Skrattet klingade vid bordet och tiden gick så fort. Jag höll mej varligt till att äta försiktigt och det blev av utbudet med proteiner istället för kolhydrater. Gina hade varit så omtänksam och köpt hem nötter och ostar så det fanns gott att välja mellan! Tack Gina! Trots det vägrade kroppen samarbeta och jag fick se mej slagen vid bordet....kände hur det stängdes av och hur all kraft fullkomligt RANN ur mej genom benen....jag orkade inte tänka....började skaka. Tack Gina för att du så snabbt uppmärksammade vad som började hända och fick mej bort till soffan. Där fick jag skaka färdigt och sedan somnade jag en stund i soffan. Jag orkade inte hålla mej vaken. Det var skönt att höra att de fortsatte med tjejträffen även om jag inte kunde vara med.

Jag och mina kompisar brukar inte träffas mer än ett par gånger varje år så när vi väl träffas så har vi alltid något att prata om, berätta eller skratta åt. Vi lagar inte en faslig massa mat utan lite té och mackor duger gott. Med lite gott pålägg så blir det som en festmåltid! Denna gången sågs vi på en torsdag och alla ska ju till jobbet dagen därpå så därför brukar vi inte hålla på långt in på kvällen. Det räcker gott med ett par timmar och jag var så glad att få träffa dem igen förra torsdagen.

Tack vännerna - det var så jättemysigt!

Här är jag och Nina!