Totalt haveri

Idag har jag en total krasch. Det är eftermiddag och jag har inte klarat att ta mej ur sängen förrän nu.

Varför idag? Ingen aning.

Jag har båda barnen hemma som är sjuka och de hostar, tycker synd om sej själva, frågar var Alvedonen är och Amanda är såpass dålig att hon egentligen behöver min omsorg. Jag har ingen att ge. Bara lite skrala ord om var Alvedonen står, att det "går över lilla stumpan" och så får vi klara oss bäst vi kan.

Jag skulle vilja ställa mej utanför på kalla backen barfota och ropa och skrika...yla.... : "För helvete...ta hand om mej. Gör så det här tar slut. Så det går bort".

Allt jag kan och orkar är att andas, ligga lågt och försöka uthärda. Jag försöker skriva mer senare idag. Kanske.

Jag har dock ett stort TACK från det innersta av mitt hjärta att skicka till: Gina. Älskade vännen Gina som kom med middag till mina barn trots att hon just diskat upp efter deras middag. Tack snälla du för att du ställde upp.
Det värmer ända in i hjärteroten! Jag hade inte klarat min dag utan dej...