Mycket trött och allmänt pladder...

Idag har jag varit i Göteborg. Ingen nöjesresa till Ikea direkt utan en ren medicinsk resa och tanken var att bara åka dit och göra det vi skulle och sedan hem igen. Jag sov dåligt natten till idag och gick ändå upp kl 07:00 när klockan ringde. Jag drog mej upp och tog medicinerna och väntade på effekten som kom ganska snabbt idag och jag kände att mitt humör ändå var rätt så bra. Kevin åkte med bussen till skolan och Amanda kom upp lite senare och var lika förkyld som igår. Febern hade ändå gått ner så det var bra. Feber och hosta gör att man direkt blir lite orolig och tänker på svininfluensan. Nu är hon ändå på bättringsvägen så inte tror jag att det är flunsan hon har.
Klockan halv elva hade jag tagit en snabbdusch och fått på mej ett par jeans och en tröja. Vi åkte strax efter halv elva och anlände i Mölndal ca 50 minuter senare. Gottfrieskliniken. Den enda specialistklinik för ME och fibromyalgi i hela Sverige. Jag skulle dit idag kl 11:40 för att få lämna blodprov. Jag var en av de få som får vara med i testgruppen och får lämna ett blodprov som, ihop med ca 30 andras, kommer att analyseras och se om vi ME-patienter har ett slags virus (retrovirus) i blodet. Några forskare i USA har kommit på att just detta retrovirus förekommer i nästan alla ME-patienters blod - men inte alls på samma vis hos de som är friska. Det blir ju inte någon större förändring för mej (eller någon annan) just nu ändå men kan de finna att det är ett virus som spökar så kanske, kanske det kan finnas bot eller hjälp framöver. Det vet ingen i nuläget.
Jag lämnade alltså blodprov idag. Jag kommer att få veta om mitt blod innehåller retroviruset. Jag vet inte riktigt vad jag hoppas på; att de finner något eller inte. Egentligen tror jag att jag helst ser att de finner att det finns virus i mej för då blir hela sjukdomen så förklarlig liksom. Då kanske det kan finnas någon bot i framtiden. Efter provtagningen fick jag tala med min läkare en kort stund men efter prick 20 min hade han inte tid längre och trots att jag behövde prata med honom om min försämring i det kognitiva så hade han minsann inte alls tid. Jag fick vackert beställa en helt ny tid för just den saken i så fall. Jag suckade tungt och både Claes och jag kände det vi alltid känner när man åker därifrån: väldigt lite hjälp - bara en massa ord och fint snack. Det är lite sorgligt...när man tänker på att de skall vara en specialistklinik på ME. Suck.
Jag är i alla fall glad att jag fick vara en av dem som ombads vara med i denna gruppen. Det är många som ville varit med men de tog inte med många i denna omgången. Jag hoppas det bereds chans för alla längre fram.

Jag har hållt mej vaken hela dagen. Med de orden menar jag precis det; hållt mej vaken. Just nu tvingar jag mej att sitta upprätt och inte somna över skrivbordet. Jag är totalt utmattad och känner att jag nog inte kan vara vaken ända till nio-tiden. Det kommer aldrig att gå. Jag tänkte att det nog inte var någon bra idé att somna nu...men vad ska jag göra....ögonen vill bara trilla igen och jag längtar bort till soffan där de små kattungarna sover. Kanske behöver de en sov-kompis en stund? Jag kan offra mej! Hihi
Jag tror att jag gör det. En timme offrar jag mej och sover hos dem. Tänk vad snäll jag är....

Over and out - skriver mer en annan dag...