Elviskväll

Av en slump finner jag att det skall ges en Elvis-konsert i konserthuset i min stad. Jag får en så sån där impulsiv lust att köpa biljetter och överraska Claes med. Vi är ju båda Elvis-fans och tänk vilken härlig musik att sitta och lyssna på!!! Inte är det långt härifrån heller så man behöver inte boka en hel helg med hotellrum i Stockholm och sådär, nejdå...det är bara en kvart bilfärd härifrån. Tänk vilken kväll det kunde bli i mitten av december. Vår kväll med Elvis...
Jag är precis på vippen att klicka i "beställ".... på två parkettplatser.....425 kronor styck....när jag inser...
Men, KAN jag klara detta? Orkar jag så mycket människor, stor lokal och hög musik i 2 timmar? Jag känner hur hjärtat slår lite saktare plötsligt, ivern lägger sej, en stor tår formas i mitt hjärta och jag känner ju inom mej att "det kommer aldrig gå". "Hur ska jag klara det?" Men så kommer det impulsiva i mej rusandes genom ådrorna igen och jag söker lösningar. "Jag kanske kan ta mina öronproppar? Skyddar de tillräckligt? Om jag vilar HELA dagen innan? Om jag tar extra mycket mediciner?"
Men så slår hjärtat saktare igen, tåren formas inom mej och jag inser att jag inte har den blekaste aning om hur jag ska göra för att bäst kunna klara av en sådan kväll. Kan jag verkligen göra något för att klara kvällen eller är det en ren chansning? Jag stänger ner sidan till biljetterna efter en stund. Känner hur jag tappade sugen och modet. Kanske kan jag ta upp "modet" igen lite senare....kanske kan vi få en sådan kväll att fungera? Jag skulle så väldigt gärna vilja det. Åh, vad det vore roligt!

Tänker på det....funderar..men inser att det nog inte blir något av. Men tanken fanns där. Jag har viljan! Utan vilja kommer man ingenstans...