I utmattningens spår......
...kommer det aldrig något bra. I det spåret följer bara svårigheter med att klara sej själv och sin dag. Jag vill inte idag. Inte en dag till. Inte idag.
I mitt huvud vill jag så mycket, där finns så många saker jag skulle vilja göra och pröva på. Men inget av det kan blir gjort idag eller ens tänkt på idag. Idag måste jag bara se till att inte forcera, inte lura kroppen, inte göra så det blir värre.
Alla steg jag tar gör det värre. Jag får spara på stegen.
Jag vaknar helt utmattad. Med en kropp som bestigit Mount Everest inatt igen. Varför?
Jag vill inte idag. Jag vet inte om jag vill orka ha en sådan här kropp idag. Det är så tungt och det sliter så i mej och tar på de små,små krafter som jag har. Jag har gjort allt inat...bestigit berget, sprungit marathon-lopp, simmat till världens ände och tillbaka. Jag är trött idag.
Finns det högre makter att be till så gör jag det idag. Snälla, ge mej bara en smula kraft att orka stå upp idag. Det är allt jag vill.
*gråter*
1 kommentarer:
Kommer in och lägger mig bredvid dig en stund här på bloggsängen, torkar dina tårar, och håller din hand.
Kram kära vän!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida