Länge sen sist.....

Idag vill inte kroppen heller. Det är länge sedan jag fick vakna och fungera. När var det sist? Kommer snart inte ihåg hur det känns att gå upp på morgonen och att inget gör ont och kroppen känns mjuk och fungerar. Jag betalar priset för allt jag orkade och klarade under flytten. All extra energi som det tog.
Jag visste ju att det skulle bli såhär - men ändå är det svårt att acceptera. Jag tar varje dag som den kommer och kan inte lova något till någon just nu. Kan inte lova att orka att någon kommer hit. Kan inte lova att orka åka någonstans. Kan inte lova att orka ens ringa.

Jag lovar inget. Jag bara ÄR.

Snart kommer nog dagen när jag fungerar en smula bättre. När det känns bara lite, lite enklare. Tills dess tar jag det så varligt jag kan och försöker hålla humöret. Tappar jag det så tappar jag ju allt och det vill jag inte.

Önskar mej allra mest en dag och en morgon när jag känner igen mej i min kropp....