Lyckosamt möte!

Det har varit mycket att reflektera över den sista tiden. Både roliga och fruktansvärda saker. Många saker av olika slag som hänt under en kort tid. En av de bästa saker som hänt är att jag på ett underligt och sällsamt sätt ånyo fått kontakt med en gammal vän. En vän som jag känt sedan jag var väldigt liten och som i grund och botten alltid känts som min storasyster. Hur kan man förlora kontakten med en sådan god vän i 15 år? Jag vet inte, men så blev det och åren har bara trillat iväg.

Av en ren slump möts våra vägar igen och denna gången tänker jag inte släppa. Hon har ju alltid haft en plats i mitt hjärta och nu är den platsen så glänsande fin att jag vill hålla den precis så ny och glänsande hela tiden. Det känns ju så bra! Tänk att bara en dag ha skickat iväg ett par sms...veta att vi plötsligt är nära varandra i avstånd igen och rätt som det är....mötas i affären. Ses igen efter så många år och bara ta vid där vi slutade. Hon, liksom jag, har åldrats men vi ser varandra precis som vi alltid varit.

Min vän och min storasyster.

Nu har vi hunnit ses ett par gånger på olika sätt. Med våra barn och en gång utan. På olika ställen och så på det stället där hon tillbringat större delen av sin sommar. Ett märkligt ställe som vi kallar Skogen. Där hon och hennes barn varit och njutit av enkelheten, naturen, att hitta på saker tillsammans och lära sej ta vara på det som finns. Inte sukta efter annat eller mer. Det har varit spännande att få komma dit och se detta ställe. Ett ställe där själen får ro och där hon finner lite lugn från vardagen. Lycklig är hon som har ett sådant ställe.

Här är en liten bild från hennes paradis.

Att efter så lång tid få kontakt igen har varit lyckosamt och det är roligt att höra vad hon gör och hur hennes vardag ser ut. Att kunna skicka små sms om allt och inget och få några tillbaka om detsamma. Att få goda råd så jag klarar mej bättre i min kraftlöshet och någon som omtänksamt ropar "stopp och hallå" när jag kanske inte tänker så bra själv. Det är av en ren slump våra vägar mötts än en gång och jag ler. Ibland vet man inte vad livet har i beredskap och man kan inte ana vad som finns bakom hörnet. Ett sådant här möte gör att jag ler åt saker jag ännu inte vet om. Vem vet vad som väntar?? Jag vet bara att det är riktigt roligt och varmt i hjärtat att ha "hittat" henne igen. Vilken tur jag hade!