Namnsdagsflicka

Jag känner en liten söt tjej som är i skolåldern. Hon är en sån där unge som man bara ler åt när man ser och hennes små smarta repliker och kommentarer är härliga och hon är precis som barn är i den ålder; impulsiva och ärliga. Åh, vad jag älskar småungar! De där pyttesmå bebisarna är något speciellt med förstås men den åldern när de fortfarande tycker att allt är roligt, världen är till för att upptäckas, att åka och köpa glass i en ny glasskiosk man aldrig varit förr är JÄTTEkul och att lära sej rita nya saker ger självförtroende - just den åldern är lite magisk! När de ler åt tokiga saker utan att tänka sej för om det är något att le åt eller inte. När de vaknar varje morgon och tittar ut genom fönstret och har ett visst mått av positiv anda och gärna äter frukost.
(jag vet, dessa barn kan också vara arga, vrånga och irriterande....men det hör till hela paketet. Det får man på köpet liksom)

Den åldern när ett litet barn ska börja skolan och ser fram emot det med lite glitter i ögonen. När det ska bli spännande! Den ålder går så fort förbi, tycker jag och senare får man allt det väldigt medvetna med i personligheten. Allt som måste vara coolt och man måste "vara på ett visst sätt".
Den här lilla tjejen som jag känner har namnsdag idag och jag ska leta upp ett fint namnsdagskort åt henne och skicka till hennes mammas mailadress. Hade jag vetat det lite i förväg så hade jag skickat ett "riktigt" kort till henne. Det får bli nästa gång! Jag ler åt minnen av mina egna barn när de var i den åldern och både Claes och jag kan titta på gamla foton när barnen var i 6-7 årsåldern och säga samstämmigt "Åh, den åldern var kul...när de tyckte att allt man gjorde var toppen och de var nyfikna!"
Men nu har jag stora barn som är precis lika härliga - men en storlek större!

Nu måste jag leta efter kortet till den lilla tjejen...... det är viktigt!!! :o)