Tid att skriva

Det är länge sedan jag skrev. Det är länge sedan jag frammanade orden och gjorde något bra av dem. Jag längtar efter att skriva och forma mina tankar men det är svårt att få det att bli av. Varför sätter jag mej inte ner och låter orden komma? Varför släpper jag inte på tankarna och skriver ner dem istället för att bara tänka dem?

Jag känner mej osocial när jag skriver och här på hemmaplan behöver jag vara så väldigt social på dagarna och långt in på kvällarna. Eller...kanske behöver jag inte vara det - men jag får en känsla av att det är så jag ska vara. Social. Anträffbar. Med i sammanhang. Tillgänglig.

Jag önskar jag kunde släcka ljuset här hemma...höra alla somna och hur lugnet lägrar sej...då...då ska jag sätta mej och släppa fram alla tankar. Alla ord. Jag behöver tid och tystnad för att göra det. Tid och tystnad är det jag har mest ont om. Tid...för att jag har så lite tid varje dag som jag orkar och klarar att koncentrera mej och under den vakna tiden måste jag äta middag, se efter mina tonåringar och utföra någon eller några saker som måste göras. Tystnad...för att tystnad är en bristvara som man måste leta efter eller skapa själv. Tysnad är underskattat men jag skattar den högt. Oerhört högt.

När jag släcker lampan på kvällen och mörkret breder ut sej i sovrummet, mitt varma täcke håller mej skönt varm och omsveper mej tryggt...då hör jag tystnaden och nästan varenda kväll letar sej en tår nerför min kind i ren lättnad. Så fantastiskt skönt med mörkret, tystnaden och det varma, trygga omkring mej. Då mår jag som allra bäst. Att få tid och tystnad att skriva är nog något jag måste skapa. För jag vill ju så väldigt gärna skriva. Dessa få ord i min blogg får räcka för ikväll. Jag behöver en injektion med B12 så mitt huvud klarnar och orden kommer till mej igen. Imorgon kanske jag har ännu fler ord än ikväll...jag hoppas det.

Imorgon ska jag försöka skriva. Ja, det ska jag. Imorgon ska jag finna tiden och en stunds tystnad att skriva. Jag ser fram emot det!