Mina skrivböcker

Jag har inte kunnat forma många ord på en gång på väldigt länge. Har liksom inte orkat ta mej kraft att skriva. Jag har saknat det. Trots det så har jag faktiskt vissa kvällar krupit ner under mitt sköna täcke, lutat mina två kuddar mot sänggaveln och suttit mot dem och skrivit i min skrivbok. Nästan som Emils mamma som skrev i den blå skrivboken. Min är också blå och med en blomma mitt på framsidan. Jag började skriva i den i december 2006 och avslutade den i förrgår, alltså 25 november 2009. Tre år har det tagit mej att fylla den. Det har varit perioder när jag skrivit mycket och perioder när jag knappt skrivit nåt. Det beror helt på vad som händer omkring mej och man kan ju tro att man skriver mycket när det händer mycket - men så är det oftast inte. Då har man så fullt upp med det som händer att det liksom inte blir tid till att skriva det också.

När jag fick min ME-diagnos i april 2008 så slutade jag nästan skriva helt. Jag var så upptagen med att klara av mina dagar. Jag hade gärna velat att jag hade skrivit mer för då hade jag kunnat jämföra hur jag mådde då med hur jag mår idag. Försämringarna och förbättringarna.

Den senaste tiden har jag antecknat lite vardagligheter men ofta har jag även skrivit ned mina ledsna och frustrerade tankar över dagar som varit svåra. Inte försökt förklara VARFÖR jag mår som jag gör utan bara skriver ned det som om jag skriver till någon som vet i detalj precis hur allt känns. En skrivbok vet nämligen det. Den vet redan allt och blir inte förvånad över något...det är det som är det fina med en skrivbok. Nu har jag börjat i en splitter ny som är svart/vit prickig på framsidan och har en sådan där stor spiral på sidan. Den är fin och cool - men jag ångrar mitt köp. Det är inte en BRA skrivbok. Jag vill ha en som har inbundna sidor och lagom stora sidor. Den här är i A4 storlek - den förra var ungefär i A5. En stor sida kan lätt kännas stor och som om den ska "fyllas". Det är ju aldrig meningen. Meningen är att orden skall komma till pappret och forma sidan till vad den blir och då kan det vara lite stressande eller kännas som ett krav att man ska fylla sidan.

En skrivbok skall alltid vara kravlös.

Jag har två olika skrivböcker. Den blå som alltså är slutskriven nu och har gjort sitt. I den skrev jag vardagligheter och känslor. Jag har en till som mer är som en "spar-skrivbok". Det kan vara ordspråk, små "sayings", urklipp av något som måste sparas av någon anledning, en vacker bild jag funnit, en liten lapp från någon, ett vykort jag fått någon gång kanske eller vad som helst. Den innehåller sådant som gör mitt hjärta varmt. Sådant jag kan se tillbaka på och nicka leendes......

Mina skrivböcker är en stor del av mej. De är underbara och i dem lägger jag mina ord, min själ och en bit av precis hela mej.

I mina skrivböcker finns Victoria.

Här är den blå boken som nu är utskriven och så den svarta som jag precis skall börja i.

Jag har även en liten, liten bok till som jag bara

skriver ned "sayings" i. Gärna ritar lite i den

också. Den har jag köpt på Kreativ Insikt och hade

den bara varit lite större och linjerad så hade jag

mer än gärna haft den som skrivbok. Titta så

vacker fram- och baksida...