Mitt skepp

Allt jag någonsin gjort och allt jag någonsin velat, tänkt och önskat har varit som ett stort skepp som jag börjat segla. Hissat segel många gånger, styrt fel, tagit mej vatten över huvudet, gjort fel val, kommit längre och längre ut på havet och försökt använda mitt vett och mitt sunda förnuft för att få skeppet att segla så lugnt och bra som möjligt.

Jag har suttit många gånger på skeppsgolvet däckad av de stora vågorna och undrat om jag någonsin kommer på rätt köl igen. I min strävan efter att bemästra mitt skepp och havet har jag lärt mej så otroligt många saker och varje tanke och lärdom har lagt sej fint i mitt hjärta. De svåra stunderna har också fått plats men de har fått små, små undanskymda platser så de inte skulle skymma sikten för de bra.

Jag har styrt min kosa och velat komma till en plats där jag kan ankra och förnöjt se tillbaka på min resa. Jag skulle då stanna upp och ta ner seglet en stund för att inse att jag kommit dit jag ville. Dit jag varit på väg.

Jag tar nu ner mitt segel och ställer mej vid relingen ett slag....blickar ut på havet och ler. Jag vet att havet inte kan ta mej, att jag klarar ännu en resa, att jag har kunskaper jag behöver ha för att styra mitt skepp och för att klara mej. Känslan att ha nått min Hamn är skön och jag tror att jag varit på väg hit hela mitt liv...till min hamn där Kärleken råder. Där jag vet att jag är överväldigande älskad och har trygghet, värme och skydd. Jag hittade till den stora Kärlekens Hamn och jag seglade hit utan karta eller kompass för det är det som är det fina med denna hamnen; hit finns inga kompasser, kartor eller annat att navigera efter. Man får åka med på resan och hoppas att man finner Hamnen.

Jag lägger till i min Hamn ett tag nu och njuter av utsikten, Kärleken, tänker på resan som varit, funderar på vad som kanske finns på nästa resa men låter seglet ligga nedpackat ett tag. Man kan inte stanna i en hamn för länge utan måste vidare men det är skönt och nödvändigt att stanna upp ett slag. Jag tror att hela Livet är en resa på havet och man får ta varje dag och våg som den kommer. Det man funnit på resans gång går fint att ta med sej för skeppet är stort och på mitt skepp finns Kärleken. Tillsammans ger vi oss ut på nästa resa. Snart är det dags att släppa av de två besättningsmännen som funnits på mitt skepp hela tiden och som jag sörjt över i med- och motvind. De börjar bli stora nu att skaffa sej egna skepp. Mina barn. De som börjar sin egen resa.

Tillsammans med min Kärlek kommer jag börja en ny resa..