Ledsen

Plötsligt blev jag ledsen. Lite sådär "jag ska aldrig mer anstränga mej och göra något alls-ledsen". Plötsligt tappade jag sugen totalt och vimsar runt här hemma och försöker finna den i något hörn igen.
Visst vet jag att tappade sugar går att plocka upp igen - men även om jag letar så vet jag inte riktigt om jag letar sådär himla noga just för tillfället. Ibland kan man få ha tappat sugen en liten stund och sedan, när man har varit ledsen tillräckligt länge, då kan man helt sonika plocka upp den igen.

Men just nu ska jag vara en smula ledsen och nedslagen. Jag ligger en stund längst ner i skorna och känner mej liten, obetydlig och väldigt, väldigt "allmän". Jag vill helst inte vara något av det jag skrev utan hellre få känna mej betydelsefull och nästan lite "bäst". (även om jag vet att jag inte ÄR bäst så kan det vara skönt att känna sej sådan)
Jag går till köket och gör mej en vanlig bondomelett med en massa ost ovanpå och sticker över gatan till den lilla kiosken (f ö det enda som finns i mitt lilla samhälle) och köper mej en Coca-Cola. Det får bli plåster på såren. Sedan, när ledsenheten lagt sej, skall jag rycka bort plåstren och komma igen.
Sen. Men inte just nu.