Min bilder
Namn:
Plats: Målsryd, Sweden

Min lilla blogg & jag! My little blog & me!

tisdag 29 mars 2011

Utanför ramarna

Det ser egentligen inte klokt ut på min blogg...för endera skriver jag och försöker vara "författare" och vill uttrycka mej med alla ord jag har och endera försöker jag ha någon slags "pysselblogg" som alla andra. Nej, förresten...alla andra har inte pysselbloggar men ack så många! Det bara dräller av bloggar med det ena alstret vackrare än det andra och jag blir helt förvirrad. Till sist har jag dessutom lyckats göra min blogg till ett tävlingsformulär. Märkligt! Hur blev det såhär?

Lilla strukturerade Fröken V har nog blivit ostrukturerad kanske. Eller så väljer jag att vara lite ostrukturerad för varför måste man hålla sej inom vissa ramar? Måste man ha en genre? En nisch? Måste man liksom kunna säga att jag tycker om att måla i gult och jag lagar mat med mycket stark krydda i. Man kanske målar i blått också och lagar vanligt mos och korv utan kryddor?

Det är nog bättre att inte ha ramar utan våga gå utanför dem litegrann. Som med denna bloggen. ;o) Jag gör vad jag vill och lite till. Jag ÄR ju en tävlingsmänniska och många är tävlingarna genom åren som jag vunnit (både små och stora vinster) och jag TYCKER faktiskt att "Gratis är Gott". Det står jag för. Små goda desserter som man får smaka på i snabbköpet är mycket godare än de stora underverk man kanske skulle ordna hemma med svetten rinnandes nerför pannan och ett recept som är besvärligt. Tänk så bra att kunna stå där och smaska lite, lite dessert mitt på dagen på Ica Maxi och sedan slänga den lilla tallriken och gå därifrån. Gratis är Gott! :o)

Jag försöker nu alltså vinna de här omöjliga tävlingarna för att få lite mer vackra saker till mitt pyssel. Amanda tycker inte att jag behöver mer och det kanske är sant. Men ser man med pysselvärldens ögon så har jag inte så mycket men ser man med vanliga ögon så har jag en del faktiskt. Allt är ju relativt! Grejen är att man ska bara införskaffa sådant som man vet att man kommer använda. Man ska inte köpa grejer och lägga på hög. Det tjänar ingenting till och pengarna blir bortkastade. Det gäller faktiskt i regel allting. Varför köpa sådant som du KAAAANSKE någon gång ska använda? Något som "kan vara bra att ha"? Om du inte ens vet NÄR du ska användada det eller till VAD - då är mitt råd: köp det inte!

Sådärja. Nu har jag lyckats göra bloggen till en litet ställe för Goda Råd också. Det är definitivt utanför ramarna. Hehe. Jag längtar efter att skriva och jag längtar efter ord. Jag längtar efter att skapa meningar som beskriver mina tankar och känslor men den senaste tiden har dagarna fått innehålla allt utom just Det. Att vara tonårsmamma, att vara sambo, att vara kvinna, att vara dotter - allt tar min kraft. Jag älskar alla mina "titlar" men det innebär att jag har många olika saker som måste ordnas, uppfyllas och bry sej om inom varje "titel". Den sista tiden har jag mest varit mamma och dotter. Min pappa som behövt så mycket omsorg och tagit all min kraft. Dumma dej pappa för att du tar min kraft!!!! Jag vet att man inte får lov att säga så om sin svårt demente far - men jag gör det ändå. Det går helt klart utanför ramarna men det är så det känns. Då kan jag lika gärna skriva det. Dumma mina små ungar för att ni vimsar till det så ordentligt och att jag måste rycka in. Dumma min 18-åring som har krävt så mycket hjälp. Missförstå mej rätt nu....mina barn KRÄVER inte mej på något. Det är jag som frivilligt ger. Men ordet "kräva" kan ju ha två betydelser. Situationerna har krävt min hjälp. Det är så det skall läsas.

Idag skulle jag ha en dag av vila eftersom jag var iväg igår och gjorde två ärenden helt på egen hand. Jag skulle haft assistent-hjälp igår mellan 11-13 men hon blev sjuk och jag ville inte ha någon ersättare så då bestämde jag mej för att "det här klarar jag väl själv". Det gjorde. Tack och lov! Det var ren LYCKA att gå i 10 minuter inne på Ekohallen i stan och köpa en anslagstavla samt tillhörande stift-pluttar. När var jag där sist? När var jag på stan över huvud taget sist? Jag minns inte. Men igår var det kul att gå själv inne på Ekohallen och köpa två flaskor schampo, en anslagstavla, pluttar, ett lyspsyl och ett 3-pack med små linjerade anteckningsblock. Tänk så bra grejer! Jag vet EXAKT vad jag ska ha allt detta till. ;o) (därför fick man alltså köpa det!)

Idag ska jag försöka pyssla lite. Försöka. Idag vill inte kroppen stå upp. Benen viker sej. Det är tungt att andas och jag får vara försiktig med maten idag. Idag blir det mysbyxor. Igår hade jag jeans. Idag blir det uppsatt hår och mediciner. Idag måste jag ligga ner många timmar. Sova. Vila. Ligga ner. Det är det enda "magiska" när man har ME. Att ligga ner. Men vem i himmelen kan leva sitt liv liggandes ner??? Man KAN itne pyssla liggandes. Det är ännu svårare att göra det SOVANDES. ;o)

Nu är jag ironisk. Jag vet. Jag har det inom mej för att inte bli bitter och en trist figur. Jag är ju i själ och hjärta den impulsiva, glada och varma Fröken V. Hon är här idag också....om än lite svårnåelig. Ska se till att hon kommer fram lite senare igen för idag är det min älskade Claes födelsedag och då är det bra att vara Sitt Bästa. *hjärta*

Råd för denna tisdag: Ta dej utanför ramarna. Man får måla i vilka färger man vill och man får vara ostrukturerad. Ibland i alla fall.

Over and out.

3 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Oh vilket härligt inlägg om stort och smått! Och jag tycker du har klarat dig bra med både åka och handla igår och skriva nu!
Vad gäller att vara mamma och dotter så förstår jag dig ganska bra. Jag har också en (snart) 18-åring. Och dotter har jag ju varit men är inte längre.
Varma hälsningar från Marie

29 mars 2011 kl. 09:58  
Blogger Victoria sa...

Åh Marie...min ständiga, underbara följeslagare. Dina ord gör mej saligt glad idag. Tack! Men kom ihåg, kära du - att du för alltid är dotter. Du är för alltid dina föräldraras dotter även om de inte finns i livet längre.
Det är fint att veta. Dottern Marie. Dottern Fröken V.
Klingar rätt vackert, inte sant? Jag önskar dej en FIN dag (helst utan mer snö!!!) och en stooor kram kommer här :o)

29 mars 2011 kl. 10:12  
Anonymous Anonym sa...

Ja Victoria, du har så rätt. Klart att jag är dotter fortfarande! Menade inte att beklaga mig!Och jag bor faktiskt nu i mitt barndomshem så jag har minnena runt mig hela tiden. Och de är jättefina!
Stor kram tillbaka!

4 april 2011 kl. 16:55  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida