Bloggar i bilder

Idag har varit en svår dag. På många sätt väldigt, väldigt svår. Jag har tagit mej igenom dagen så gott jag har kunnat och kämpat väl. Till er som jag inte lyckats vara den allra bästa Victoria idag: Förlåt. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Det bästa dagen bjöd idag var den lilla fototur som Claes jag åkte på helt ensamma. Vi tog en stund för oss själva och jag ville så gärna få ge mej ut och använda kameran. Se om det dök upp några gyllene tillfällen eller om jag kunde skapa tillfällena själv. Det hade regnat och regnet hängde i luften - d v s alldeles perfekt ljus för att fota. Vi tog min lilla blå Clio och drog iväg dit vägen bar oss. Målet var inte så noga....

Här är första stoppet. En buske meden liten regndroppe som i mina ögon förvandlades till en diamant. Så vackert...

En häst i en hage. Den var nog varm och regnet kallt så det riktigt ångade från ryggen på den. Såg märkligt ut..

Ett gäng kor stötte vi på när vi körde förbi en hage. Där stod först bara ett par stycken men när vi klev ur bilen så började de genast råma och då kom hela skaran av säkert 20 kor springandes. En tjur såg vi i gänget och i ärlighetens namn så blev jag lite rädd att de skulle braka rakt ut genom stängslet och meja ner oss! Men de stannade vid taggtråden och stod där och glodde på oss...Se här vad de glor! Det ångar från deras ryggar också!

Den här skojiga kossan bestämde sej för att ställa sej mitt framför en stolpe. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att plåta henne just då! Ser ju helknäppt ut!! Hihi

Medan vi står där och småpratar med kossorna och tar kort så börjar det plötsligt röra sej i den stora massan av kor...tjuren börjar frusta och pusta och plötsligt - utan förvarning - så hoppar han ovigt upp på ko-damen framför honom och ger oss en uppvisning som heter duga! Jag blev så paff men hade ju kameran i högsta hugg och brände av ett kort förstås - medan jag gapskrattade! Jag vet, det var INGET att skratta åt men det kom så plötsligt och aldrig har man väl sett på maken!!!!! Mitt på en söndag. Mitt i vår åsyn!! Hahahhaaaaaa...

Vi fortsatte vår tur genom ett somrigt landskap och denna lilla grusvägskrök fastnade jag för. Så fint och så perfekt med stängslet, blommorna, grusvägen och kröken. Det blev en fin bild.

Det blev en hel del kor på vår fototur. I en hage fann vi svartvita ungkalvar som var så söta. Där var vi tvungna att ta lite kort också. Här är det jag som låter en av kalvarna få slicka lite lite på min hand. Han var inte så intresserad av min hand men däremot av min sko och började nafsa efter den under stängslet. Då åkte vi! :o)

Sommarlandskap som får mej så ödmjuk inför skönheten...

Så blev det kväll och Amanda och jag begav oss hemåt. Klockan var kring tio och solen höll på att gå ned. Himlen visade oss detta vackra skådespel och än en gång stannade jag bilen, hoppade ur och där stod vi och beundrade färgerna och förevigade det.

Därefter åkte vi vidare hemåt och halvvägs hemma fick vi syn på det lite kusliga, mystiska men mycket vackra: Dimman. Den låg så tät över ängen och jag brukade alltid säga till Amanda (när hon var liten) att om man tittade riktigt noga i dimman så kunde man se älvorna dansa. Det är nämligen där som älvorna dansar som vackrast och bara där man kan se dem! Nuförtiden tror inte Amanda på älvor längre men vi håller alltid lite utkik efter vackra älvor som kanske, kanske kommer fram ur dimman....