Hur är det möjligt??

Hur är det möjligt att fler och fler saker med hemska upplevelser bara ramlar över mej? Jag blir förtvivlad. Hur i helvete är det möjligt? Är det "en olycka kommer sällan ensam"? Otur? Sånt som livet är? Ödet?
Jag vet inte.

Nu sitter vi i en mycket svår situation igen som känns ödesdiger. Man inser livets skörhet, man tappar andan, man tänker och man undrar. Inget utanför fönstren lägger man märke till för man har ett helt eget samhälle i huvudet och hjärtat fullt med händelser att lägga till rätta. Hur ska man då orka med resten?
Hur ska man då orka med att en god vän ringer och prompt vill komma en kvart och hälsa på bara för att det passar henne just precis då? Hur ska man då orka med att sonen förvandlats till ett monster de sista dagarna i skolan och man måste stå stark i föräldrarollen?

Jag bestämmer mej att sakta ta en stund i taget och låta tankarna vara och försöka mitt bästa. Något annat sätt finns nog inte när svåra saker händer. Man har ju inga val.

Men varför är det ens möjligt att man verkar få mer än vad man klarar på sina axlar?