Världen bästa resebyrå

Häromdagen fick jag till skänks gamla minnen som fyllde mitt hjärta med så mycket skratt, minnen och roliga tankar att jag skrattade högt för sej själv. Att skratta högt för sej själv måste vara bland det man gör mest sällan och det som kräver att det är väldigt roliga saker. Jag fick precis sådana roligheter och jag skrattade gott. Det var min gamla bästis; Anna, som påminde mej i korta drag om vad vi lekte när vi var små och även om jag mindes dem väldigt tydligt så kom de liksom till liv när hon nämnde det.
Anna och jag var alltså bästisar och var det under hela småskolan. Att vara bästis var kul och även om man hade andra kompisar som man lekte med så var det en särskild som man lekte mest med. Sådär gör töser i den åldern och bara ordet "bästis" är lite magiskt. I den åldern. Nuförtiden har jag ingen bästis. Jag har massor med vänner och många som är speciella och så några som är mest speciella. Men vänner till mej är de alla på olika sätt. På samma sätt var Anna min vän och vi lekte alltid på ett sätt som jag inte lekte med någon annan. Vi hade "riktig-lekar" och försökte imitera det riktiga vuxna livet så gott det gick.

En lek som var otroligt kul var att leka resebyrå. Eftersom min mamma arbetade på dåtidens Telia som hette Televerket (och hade jobbat där sedan hon var 19 år) så kunde hon ta med blanketter, pennor, suddin, mer blanketter, små block och papper i olika storlekar hem. Det var fantastiskt roligt! Jag bodde i ett rött tegelhus som hade källare och i den källaren fanns ett s k hobbyrum som man kunde ha till vad man ville. Mina föräldrar hade det till litet kontor eftersom de hade egen firma. Där satt Anna och jag vid varsitt träskrivbord med blanketter, riktiga telefoner men som inte var inkopplade (ja, vi hade även otaliga telefoner eftersom mamma arbetade på Televerket) alla olika kontorsattiraljer och en rejält hög med gamla resekataloger som jag plockat med mej från resebyråer i stan. Så började leken!
Man skulle svara i telefon när den ringde (på låtsas) och mycket trevligt prata med kunden som ville åka utomlands. Man skrev blanketter under tiden med luren käckt på axeln, man föreslog resemål och vad som var bra och inte och man räknade ut priser lite på en höft sådär. När man väl hade pratat klart med kunden så började det riktigt roliga. I leken gjordes allt för hand och med härlig vilja till att ge kunden ALLT. Precis allt. Idag får man en utskriven sida från en dator där det står när planet lyfter och var man ska och när planet går hem och när man ankommer flygplatsen. Den utskrivna A4-sidan gäller numera som BILJETT också. I leken fick kunden detta:
En handskriven snygg biljett som man själv hade klippt ut från ett ark med papper. Den var rejält informativ och hade små stämplar (kunde stå KOPIA på stämpeln för såna hade mina föräldrar och en och annan med datum på också). Sen skrev vi på den gamla skrivmaskinen ett eller två A4-blad om det specifika resemålet och vad som fanns att se, göra, upptäcka, vad hotellet hette och bla bla bla. Små bilder klistrades in så kunden kunde se hur hotellet såg ut. Att klippa och klistra från de gamla katalogerna var jättekul för bilderna var så härliga. Vita sandstränder och palmer som vajade. Jag är säker på att medan vi lekte resebyrå så drömde Anna och jag oss helt bort till andra platser. Platser med hav, palmer och spännande kultur! Det var aldrig tal om Mallis eller Tysklands-semestrar...nej, vi hade mest resor till Jamaica, Tahiti, Hawaii och Söderhavet. Exotiska ställen!

Vi skrev och skrev och önskade till sist kunden "Trevlig Resa". Jag kan inte komma ihåg vad vi kallade resebyrån för något men ett namn hade den nog. Där satt vi i många timmar och lekte och hade så fantastiskt roligt. Det kändes som på riktigt....nästan i alla fall. Jag drömde om att få jobba på en resebyrå och jag drömde om att få resa till alla dessa vackra platser. Anna kom långt i sina drömmar och jag kom en bra bit jag också.
Jag har sett solen, haven, palmerna och stränderna men några så fina biljetter och resdokument som Anna och jag kunde erbjuda kunden när vi var i 10-11-års åldern - det har jag aldrig fått från dagens resebyråer.