Älskade Tess...

.....jag saknar dej så. Jag saknar dej så oändligt och kunde jag så skulle jag ta fram en lång stege till himlen och gå dit och hämta dej igen. Jag skulle gå långt på stegen..steg för steg...och lyfta ner dej så varsamt och ta hem dej igen. Hem hit där du hör hemma.

Mitt hjärta är så ensamt utan dej och en bit av kärlek, värme och känslan av att vara behövd har lämnat mej.

Du gav mej allt det vackraste av dej själv varenda dag. Regn eller solsken och du var glad, lycklig, nöjd och utstrålade så mycket av det jag behöver varje dag; styrka och ro. En själ fylld till bristningsgränsen av harmoni och du delade så villigt med dej av denna harmoni. Du skänkte välvilligt all din kärlek och harmoni till mej. Till oss alla här hemma.

Det vi gav dej i gengäld var allt du behövde; kärlek, kärlek, kärlek, kärlek och massa omtanke. Du har lärt mej att vila. Du har lärt mej att varje stund innehåller något men att dagarna består av växlingar mellan aktivitet och vila.

Det är ovärderliga kunskaper och endast du kunde ge mej det. Tack älskade, älskade lilla Du för alla gånger du sovit jämte mej på fleecefilten. Så nära vi varit. Så mysigt vi har haft det. Så skönt du har rullat ihop dej i mitt bolltäckte och sovit eller när du funnit din lilla favoritplats mellan Claes och mina kuddar. Så gärna du velat vara nära oss. Trygghet. Du har gett trygghet till oss alla. Vi gav dej och du gav tillbaka.

Älskade lilla Du..jag saknar dej så. Jag är så ledsen att jag inte kunde beskydda dej och skydda dej från den elaka vägen. En alldeles egen liten Ängel hade vi i dej och du var en del av det starka band som fanns mellan Claes och mej. Du blev vår lilla baby och varenda, varenda dag pratade vi om dej, pratade med dej, skojade om dej, skrattade tillsammans när du gjorde något tokigt och kände hur starkt vi älskade dej. Både Claes och jag. Aldrig har jag väl sett honom så blödig och varsamt omhändertagande som med dej. Vi älskade dej så. Vi älskar dej så. Det är fantastiskt att ha fått känna hur du väckte det allra mjukaste inom oss båda och hur väl vi ville dej.

Lilla älskade Tess...kunde jag så skulle jag ta fram den allra längsta stegen jag kunde finna och klättra upp och hämta tillbaka dej. Varsamt skulle jag ta dej i min famn, krama om dej igen och så skulle vi gå och vila ihop än en gång...