Jag saknar dej, pappa

Till min pappa....

Jag är ledsen att vi tog fel beslut idag och gick in till dej på ditt boende och hälsade på dej. Vi visste ju bättre och hade planerat att bara lämna de viktiga papprena till personalen. Vi hade inte tänkt hälsa på dej riktigt än utan låta ditt förvirrade sinne vara och särskilt nu när du dessutom har en urinvägsinfektion.

Jag är ledsen att Claes och jag valde fel när personalen erbjöd oss att gå in en kort stund. Även om stunden blev kort så gjorde den dej så förvirrad, jag blev så långt in i själen ledsen av det du sa och trött av att försöka möjliggöra en förklaring till dina förvirrade tankar. När vi gick mådde du inte så bra - kanske hade du sluppit de värsta, hemska tankarna om vi aldrig kommit. För det är så att vi triggar det svåra inom dej och din förvirring blir värre, särskilt när det gäller om familjen, ert hus som skall säljas och den ständiga frågan om varför du inte får åka hem.

Jag önskar att vi inte hade hälsat på idag utan nöjt oss med att veta det vi redan visste; att du var på bättringsvägen och att jag hade pratat med dej en kort stund på telefon tidigare på dagen. Det hade räckt så. Jag borde ha vetat bättre. Både mamma och jag skall inte hälsa på dej just nu för du mår inte bra av det. Alla ser det och du har bara varit i 5 dagar på ditt nya boende och i ditt nya, fina rum. Förlåt att vi gjorde allt svårare för dej.

Jag är ledsen över att du kallar mamma så fula ord och att du tror att hon har andra karlar hemma. Att du uttrycker vrede över saker och händelser som inte är sanna och att du inte har ett uns av sjukdomsinsikt. Jag hade lust att skrika åt dej "men fattar du inte att du inte kan klippa gräset varesej här utanför på gräsplätten eller den stora gräsmattan hemma för du kan knappt gå utan rollator ju". Men det skrek jag förstås inte. Du hade ju ändå inte förstått.

Jag är ledsen på dej för att du inte visste vem jag var idag. Trodde du att jag var din syster nu igen? Minns du inte att jag är din dotter Victoria? Ser du inte att det är jag? Du varken visste vem jag var eller vad jag hette. Det gjorde ont i hjärtat. Jag såg dina konstiga blickar idag som var endera aggressiva, förvånade, stela eller förvirrade och jag förstod inte en enda av dem. Vad rörde sej i din hjärna?

Var är min pappa med den mjuka blickan? Finns han där inuti någonstans?

Jag har så ont i min kropp idag, pappa. Kan du inte blåsa bort det onda och hålla mej i din stora famn som du alltid gjorde innan? Jag är så utmattad att jag knappt orkar stå upp, pappa. Jag vill bli frisk igen, pappa och få vara med i Livet till 100% igen som förr. Jag önskar du kunde ta bort allt det sjuka i mej och trolla mej frisk.

Jag saknar dej, pappa.....