Hurra jag har lingonvecka

Märkligt. Så annorlunda man kan se på saker och ting från det att man är ung till dess att man är 43.
Den kvinnliga, trista plågan "Mensen" är väl en sådan sak. När jag var ung var det bara ett mindre helvete som dök upp varje månad. Alltid vid fel tillfälle. Bindor var hopplösa och de var så tjocka "på den tiden" (gud, låter som för hundra år sedan) så när man hade gympa så syntes det liksom genom tyget på de tajta gympa-shortsen så man trodde att alla, precis ALLA, glodde och stirrade. Jag undrar egentligen om killarna (som man absolut trodde glodde och såg mest) verkligen SÅG att det var lite tjockt där bak och förstod att man hade mens!!!!??!! De hade säkert annat att tänka på.

När jag var i tonåren var mensen, som sagt, en plåga. Den fortsatte att vara besvärlig och något som bara var "i vägen" mest hela tiden och trots att jag har varit lyckosam nog att inte ha några stora besvär eller smärtor - så kändes det onödigt och besvärligt!
Idag när jag vaknar och vet att det är onsdag och upptäcker att jag har fått mensen för denna månaden så känner jag mej nöjd. Jag är inte direkt superglad - men nöjd. För efter alla år av "åhhh.....skit också nu fick jag mens"..och ... "åh, vad det är jobbigt och man känner sej sååå ofräsch" så är min tanke:
"Gud så bra - jag FUNGERAR!!!! Min kropp må ha lagt av på många sätt men hela biologin och systemet med mens och allt det där - DET FUNKAR!!!!"

Måste tyckas knäppt men för mej en rätt så härlig tanke! Jag fungerar precis som jag ska och jag är dessutom så välfungerande att mensen kommer på exakt rätt dag sånär som på en dag. Det är väl ändå bra!!! Så idag ska jag vara rätt så nöjd över att min kropp fungerar!
I mångt och mycket är den trasig och immunsystemet och allt det neurologiska är det fel på - men menscykeln funkar toppen.
Har man inget annat att vara glad för idag så kan man vara det för det här!!!!