Min bilder
Namn:
Plats: Målsryd, Sweden

Min lilla blogg & jag! My little blog & me!

söndag 7 augusti 2011

Har man sett på maken!!










Har man sett på maken va? Har man någonsin sett något såhär rart och fullständigt ljuvligt? Nä, för detta är något av det bästa som finns i livet. Det vet jag med bestämdhet. :o) Jag ler när jag skriver detta. Jag ler när jag ser bilderna och jag ler när jag tänker tanken på att denna lilla varelse snart är hos oss. Nästa söndag. Då är vi en till i familjen. Det låter säkert lite fånigt att man kan anse att det blir "en till i familjen" men för oss som är totala djurälskare så känns det precis så. Det här blir som en liten kompis. En liten bebis med svans. En liten som ger mej ovillkorlig kärlek och behöver detsamma tillbaka. Någon att bry sej om. Någon som visar mej tillgivenhet och jag är viktigt för denna lilla varelse. Lika viktig som hon kommer vara för mej. Jag har djup respekt för djur och deras sinnen och allt som de är - som inte människan är. Den respekten är alltid med mej och jag har, konstigt nog, lärt mej så mycket av mina katter. De visar mej hur man skall utnyttja livet och lyssna på sin kropp. I min sjukdom har jag behövt ändra på så väldigt mycket av mitt "tänk" och hur jag skall förhålla mej till vardagen och allt jag tidigare gjort utan eftertanke måste nu ändras. Under årens lopp har det inte varit böcker, vetenskap eller mediciner som gjort att jag klarat att ändra mitt levnadssätt - det har katterna lärt mej. Lugn och ro en stund. Sova när kroppen visar på det behovet. Äta när man är hungrig. Ta en stund av gos & kel när man känner att man behöver det och ha stunder när man helt enkelt måste få vara ifred. Synd bara att jag saknar svans för jag kan liksom inte slå sådär manande med svansen och visa "jag vill vara ifred. Rör mej inte". Man borde ha en svans.

Nästa söndag blir vi alltså en till i familjen (om allt går som det ska) och jag ser så mycket fram emot det. Jag längtar!


Lilla Stella som så fint och lugnt somnade i min famn när vi var och hälsade på och lilla Stella som stal mitt hjärta. :o) Välkommen hem till oss skall du vara - jag väntar ivrigt på dej. Du lilla.

Välkommen!





2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Underbar! Och så lik vår lilla katt som vi förlorade för ca en månad sedan. Hon blev tolv år. Ännu är det för tidigt att skaffa en ny liten vän för oss. Men jag gläds med dig och tycker mycket om att kika på dina bilder!
Många hälsningar från Marie

7 augusti 2011 kl. 12:32  
Blogger Victoria sa...

Marie: Åh, fick ni "behålla" en liten katt i hela TOLV år? Det var inte dåligt. 6 år fick jag ha min nästan första katt Maya. De andra har tyvärr inte levt lika länge.
Av olika orsaker.
Jag vet precis hur det känns att förlora en älskad liten vän och saknaden blir stor. Just DEN katten man förlorat kan inte ersättas och jag tror man måste få sörja lite och gråta de tårar man behöver gråta och låta saknaden ha sin gång - innan man möjligtvis skaffar en ny.
Så jag tror du gör alldeles rätt i att vänta lite. :o)
Tack för dina rara ord och för att du tycker om mina bilder. Var rädd om dej! Kramkram

7 augusti 2011 kl. 19:40  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida