Den här bloggen är minst sagt omväxlande. Är det inte det ena så är det det andra. Aldrig två "lika" inlägg på raken utan det svänger rejält och man kan undra, i sitt stilla sinne, om jag verkligen är som jag ska. Ja, det undrar jag själv till och med....ibland. Men även jag har mina ljusa stunder och denna morgon är kanske en av dem.
Än så länge.
Det är lördag morgon och regnet vräker ner utanför fönstrena. Massor av regndroppar som slår mot backen och det var mysigt att stiga upp och sitta ensam och tyst och lyssna på regnet. Då får man ha sina tankar ifred och starta morgnen lugnt och stilla. Precis så som jag bäst behöver. Alla träden, marken, blommorna och gräset ser ut att vända sej upp mot regnet och jag tror att de tacksamt tar emot regnet så de kan växa och bli starkare. Jag tror att alla blommorna och träden ler denna morgon. Då gör jag det också.
Det kan ju tyckas att en solig, varm sommarmorgon i juli där man kan sitta ute på altanen och äta frukost vore det allra härligaste....men nu när vi har haft en hel del sådana morgnar så var denna regniga morgon väldigt välkommen. Då känner jag inte att jag måste ställa dörren på vid gavel, fundera på om jag ska bättre på brännan idag, höra dottern ropa och hojta om var hennes bikinis är, eller fundera på vilka shorts jag ska ta. Nä, idag kan man sitta inne med mysbyxorna och strunta i solbrännan.
Man behöver sådana dagar också. För då är det tillåtet att faktiskt inte göra någonting!
Egentligen skulle jag kunna fylla många inlägg med saker som hänt, känslor som dundrar runt i mej och jag har massor att säga och berätta. Det är så mycket just nu, på så väldigt många olika håll. Kanske måste jag försöka bena ut allt jag har inom mej och kanske är bloggen rätta stället. Men då blir det, precis som jag sa innan, en salig blandning av ord, tankar och funderingar. Varje inlägg blir olika och man kan alldeles säkert undra om jag är skvatt galen.
Det är jag dock inte - det vet jag med säkerhet - men ibland verkar livet ge en en anings för mycket att hantera. Åtminstone vid ett och samma tillfälle. Så känns det nu.
Nu ska jag slappna av en stund, lyssna på regnet, le precis som allt som växer gör och så skall jag göra mej en kopp té.
