All by myself..

Den här bloggen var absolut tänkt som en blogg med ord. Mina ord och tankar. Men den börjar mer och mer se ut som en pysselblogg. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Å andra sidan så är mina alster mitt "liv" och det jag håller på med så det får duga tills jag känner för att skriva igen.

En mycket kär vän fyllde år häromveckan. Jag visste att jag skulle göra ett kort i gammaldags stil och därför blev kortet så här. Det är egentligen inget kort i ordets bemärkelse för det går inte att "öppna". Det blev en sådan stor framsida i mina tankar så jag förstod att jag helt enkelt inte skulle kunna fylla ett jättekort med vackra papper och dekorationer för det skulle bli för "mycket". För mycket av det goda är ju heller inte bra. Därför blev det alltså mer som en...tja...tavla. En enda sida. På baksidan har jag däremot satt en vacker lapp med min hälsning och mitt namn. Det blev riktigt bra, tyckte jag och kom därmed på en ny lösning till ett sedvanligt kort. Brunt och turkos - en mycket otippad kombination när det gäller mej. Jag älskar turkost men avskyr brunt - men tillsammans blir det otroligt vackert. Märkligt!

Vännen blev glad och jag är glad att jag lyckades göra ett vintagekort all by myself. Utifrån mina egna tankar, känslor för vännen och för vad jag tyckte passade just henne.

Så starka känslor och minnen....

Plötsligt händer det igen. Nej, det är inte Gevaliareklamen jag menar eller pratar om. Det är mina egna känslor och minnen. Jag satt här vid datorn med min sedvanliga kopp té och kikade runt lite planlöst på Facebook. En kompis hade lagt upp några låtar från Youtube och jag klickade plötsligt på den ena länken......"David Guetta feat. Jennifer Hudson.... hmm....antagligen sån där "ny" och modern remixad musik som inte riktigt var i min smak", var min tanke.
Direkt när den började skakades något om i mitt huvud och jag satt helt stilla. Handen höjde på högtalarens volymknapp och musiken strömmade rakt ut i luften...strömmade rakt in i mej och fick hjärtat att bulta. Jag slutade andas för en sekund eller två och bara lyssnade och satt absolut stilla.
Minnen. Känslor. Tankar. Till slut så starka känslor och minnen att jag kunde känna svetten, ångorna, lukten, hur varje muskel spändes och hur musikens takt fick mej att kämpa som om det vore på liv och död. Musiken som var absolut ren spinningmusik. Mitt liv innan ME:n. Den Victoria som tränade så stenhårt att lårmusklerna nästan sprängdes och svetten lackade. Spinningcykeln under mej som blev mitt redskap och som jag var så välbekant med och kunde ställa in på ett par sekunder och snabbt hoppa upp på och sticka spinningskorna i pedalerna och känna adrenalinet flöda när jag började trampa.
Musiken sattes på. Inne i spinningsalen flödade den så högt att det kändes som om den var min puls, mitt syre och min andning. Jag andades till musiken och i musiken. Takten som drev på mina ben att kämpa hårdare, snabbare, längre, lite till, mer och med större kraft....
Jag minns svetten som rann över hela mej...hur jag tog den lilla handduken som hängde på cykelstyret och torkade svetten ur pannan och ögonen med en snabb rörelse och sedan direkt fokus på trampandet igen..
Musiken drar mej snabbt tillbaka till den tiden och just den platsen. Jag minns så tydligt och med sådan längtan att det sliter och drar i mej. Minnen är både härliga och plågsamma och jag vet inte om jag ska skrika och gråta eller lyssna vidare och finna mej i att ha haft den upplevelsen av spinning och träning och vara glad för det. Mest av allt vill jag nog skrika lite. Skrika: Ge mej det tillbaka.

Att ha hög, medryckande musik som blir som ett blodflöde i artärer och vener är helt makalöst skönt och ger sådan kraft till träningen att man inte längre funderar på om man orkar, om det är jobbigt eller om något skaver ... allt bara försvinner in i takten och tonerna och man blir ett med sina pulsslag. Åh satan som jag saknar det.
Jag lyssnar om och om och om och om igen på musiken från Facebook och låter mej dras med bakåt i tiden. Det är ändå bara 4 år sedan. Än minns jag tydligt. Jag tror aldrig att jag kommer glömma den här känslan som kommer till mej när musik sätts på och den nästan automatiska känslan av att vilja röra på mej och arbeta med min kropp dras igång. Det är en härlig känsla och jag saknar den mycket.
Denna morgonen saknar jag den mycket men skriker inte. Jag känner längtan inom mej men jag ler. Det är ok att längta.

Här är musiken som fick min puls att stiga och minnena att flöda:
http://www.youtube.com/watch?v=SLYHQEuUhv0

Julkort

Lika bra att börja i tid, tänkte jag, och satte fart med årets julkort. I år har jag så många vackra papper att välja mellan och blandar man de gamla papprena från förra året med nya så blir det perfekt. Här har jag valt en grön bakgrund (en smula för ljus grön egentligen men jag hade inget mörkare just då) och ett beige ängla-not-papper som bakgrund. Lite silverembossing på kanterna av det mönstrade pappret och en jultomte-tag mitt på. En röd blomma (vad heter såna där julblommor?) fick pryda tagen. En önskan om God Jul förstås också och några röda (de ser ju svarta ut på bilden!!!) halvpärlor under texten. Det röda bandet med lilla rosetten fick bli sista dekorationen.
Ibland är det enkla det vackra och jag ville inte översålla detta med mer dekorationer eller pynt.
"Less is more" heter det ju. Ibland är det sant - ibland inte.
Detta kortet har jag inte gjort dubbelt utan det är endast en sida. Jag har alltså tänkt skriva min julhälsning på baksidan av kortet. Det kan funka det med, tänkte jag, och gjorde alltså så. I vanliga fall gör jag alltid ett dubbelt kort så jag kan smycka även insidan.

Tilda & persikorna

Den senaste tiden har jag gjort lite kort och annat smått och gott. Så fort krafter har funnits till att skapa så har jag antingen "fått ihop kort" eller målat bilder till kort. Av vänner har jag fått lite Magnolias Tilda uppstämplade och här har jag målat Tilda med persikor i korgen. En underbart rolig bild att måla och jag gjorde den i höstfärger och har målat med Distresser. Runt Tilda har jag lagt en tunn brun linje av mjuk penna som jag suddat med stomf. Persikorna har lite glossy accent på sej för att glänsa lite extra! :o)

Söta lilla Tilda i sin bruna klänning, huckle kring håret och persikorna som är mogna och goda!