Mina vitsippor!

Mina underbara vitsippor glömde jag ju ta med i förra inlägget....här är de i alla fall....i en liten vit gammal salt-ströare satte jag den fina lilla buketten som jag fick av Gina. Självplockad! Så söta de är - de små sipporna!

Får man fylla år snart igen??

Jag fyllde år igår. Det var JAG som fyllde ju! Tänk...det var MIN dag och det dök upp en massa mysigt och roligt. Jag hade faktiskt inte förväntat mej det alls men desto roligare blev det...

På morgonen var det ingen av mina kära barn som mindes deras snälla mammas födelsedag så jag satte mej resolut ner på stolen vid skrivbordet (mitt i lägenheten) och sjöng lite käckt för mej själv men tillräckligt högt för att de skulle höra:"Ska man inte va gla på sin födelseda - NÄR ska man då vara gla - tjoHEJ" Då kom de på vilken dag det var och jag fick grattiskramar av dem båda! Gott, gott! Sen gick jag runt en stund och sa "Grattis lilla Victoria" till mej själv och sms dök upp från mamma och pappa som ju alltid vill ringa (fast nu blev det sms) 07:03 och säga att "NU fyller du år..precis nu". Jag är nämligen född 07:03 på Borås BB och det skall ej förglömmas år från år!

När jag vaknade så fanns där redan sms på min mobil som väntade.....Tizzel förstås! Den lilla snabba märren hade skickat GRATTIS och ville vara först ut. Självklart var hon först....hon fick som hon ville..och när jag senare kollade mailen så visst sjutton vad hon först även DÄR! Strax efter tolvslaget kvällen innan hade hon suttit (säkert med sin laptop i sängen) och plitat ihop ett kort mail där jag blev fint och härligt grattad igen och hon fnissade över sin egen påhittighet. Sån är hon; den där Tizzel!! :o)

Jag åt lite frukost och det pep till i min mobil every now and again...."Grattis på din födelsedag" kom både från kusin Pelle i Sthlm och från min storebror. Det kom från kompisar och för varje sms med ett grattis blev jag bara varmare och varmare i hjärtat... tänk så mycket omtanke!!Omtanke på MIN DAG! Kl 11 kom min goda vän Gina över på en kopp té och vi satt och myste en stund med kattungarna (som nu är snart 2 v gamla). Hon hade med sej en alldeles ljuvlig liten bukett vitsippor och de satte jag mitt på köksbordet. En liten paket med en kulig bok hade hon slagit in i vackert papper och jag blev så GLAD! Tack Gina! Mest glad blev jag över att hon kom en stund....det värmde ju så!När Gina precis skulle gå hem så gick jag med henne ner och tänkte ta in posten...vi stod där i solen och njöt av värmen och sa hejdå. Så tog jag tag i posthögen i lådan och hoppsan.......DÄR låg skojiga saker helt klart. Ett stort kuvert med mitt namn på. Gina och jag fnissade och jag öppnade det på plats och fick syn på allsköns olika små saker i kuvertet. Gissa från vem?

Just det. Tizzel.

Kolla här vilka kulörter hon har fått till? Blå i olika nyanser, små snören på allt och hej och hå...det blev en HÄRLIG stund att öppna detta. Det visade sej vara olika pysselgrejer från de välsorterade affärerna i Växjö som jag kan använda när jag gör kort och pysslar. Tizzel visste minsann vad hon gjorde när hon valde grejerna. Inspirationen flödade i mej och jag ville sätta mej ner och pyssla direkt....

I det lilla vita kuvertet till vänster på bild stod det utanpå: "inuti här kan du se lite T för V".

Jaha??? Skulle man fatta vad det var????????????????

Det gjorde jag inte. Men när jag öppnade det så förstod jag. Jag säger inget...men här är en ledtråd:

"Vad i hela friden skulle jag göra utan hennes omtanke om mitt väl & ve?

Tänk att få något så förtjusade fint som börjar på bokstaven T!

Just denna exotiska sort av sällan skådat slag är svår att få tag på, men se - det lyckades ju Tizzel med och nu får jag min morgonkopp med té!"

Tack kära du för denna gåva! Den är tyvärr redan förbrukad...smakade utsökt!*hehe*

Tillsammans med Tizzels blåa kuvert kom även ett härligt kort på Älvsborgsbron i Gbg från min moster Svea. Hon skrev så underbart på baksidan att jag nästan fick tårar i ögonen. Kortet börjar med "Lilla Victoria"...är det inte rart? Jag fyller för tusan 41 och hon börjar kortet med "Lilla Victoria". Jag blev rörd! Så var där ett kuligt kort med en varm hälsing från min bästa kompis Gunilla, ett kort från Claes föräldrar med en blomstercheck så jag kan köpa lite nya blommor till vårt nya hus efter sommaren och ett grattiskort från min brorsdotter Elaine och hennes familj. Tack allihopa!

Jag ställde alla korten på min skänk där jag kan se dem ordentligt!

Min dag slutade på bästa sätt; klockan sju kom min Claes. Åkandes från Uddevalla-hållet där han jobbat under veckan och han kom rakt in i min famn! Åh, det var det bästa...min Claes. Det var pricken över i:et och jag kunde inte få nog av hans varma armar och mjuka pussar. Vilken födelsedag! Vi åt lite tacos ihop med barnen och det smakade bra. Mysigt med lite gott att äta och jag försökte äta lugnt och ta av det som jag mår bäst av. Jag tänkte inte ha någon enmansshow på golvet på min födelsedag inte!!!! Allt gick fint och sen tog Claes fram en present som var tung...väldigt tung. Han hade köpt presenter till mej! En tung och en pytteliten! Jag började med den tunga...vi skojade om att han nog hade stannat vid rastplatser från Uddevalla och hit för att leta upp en fin stenbumling åt mej. Men nejdå, så var inte fallet...jag fick något underbart vackert! Så fint. Så mycket Victoria. Så betydelsefullt. Se här:

Den vackra ljusgrottan är av ljuslila ametister. Den lyser helt fantastiskt i solljuset och igår, när det var mörkt, tände jag ljuset i den och den reflekterade allt det lila i mörkret. Underbart!

Min Claes är dessutom händig och gillar att göra saker...han kan gå ut i sin verkstad och vara där ett par timmar och kommer sen in med något han gjort, skapat eller kommit på. Fantasin har inga gränser. Det är han själv som har gjort det vackra, lite forn-nordiska snittet av våra initialer och jag känner hur kärleken i mej flödar när jag ser vad han gör till mej. I metall, målad blå, putsad och lackad. Allt gjort av kärlek! Tack älskade Claes för de fina presenterna....

Vilken underbar Dag jag fick. Vilken födelsedag! Jag tror jag vill ha en snart igen...

:o)

FÖDELSEDAG!

Någon som jag tycker rätt bra om fyller år idag. Hon är en god vän till mej! Vi ses rätt ofta och för det mesta har vi ganska kul ihop. Ibland undviker jag henne för då är hon så svår och jag förstår mej inte på henne - då är det enklare att undvika henne lite så brukar vi kunna ses igen när det värsta gått över.

Det sägs att hon är en "kvinna i sina bästa år" men det vet jag inte om jag tycker. Hon känns inte tillräckligt "mogen" för att vara 41. Egentligen tycker jag att hon är rätt gullig för att nu fylla 41 men jag vet att man ska vara tyst om det där ordet för det gillar hon inte.

Gulllig. Det är tydligen många som har sagt det till henne och jag vet att hon morrar lite när hon får höra att hon är "gullig". Jag tror att hon hellre vill vara skitläcker och lite naturellt vild. Inte gullig.

Vår vänskap har bestått i många år och genom det mesta har vi lyckats enas, komma överens och vara goda vänner. Ibland bråkar vi förstås och då surar hon. Men långsint är hon inte så rätt som det är är hon glad igen och då är vi bästisar än en gång. Vi delar många tankar och funderingar och vi både skrattar och gråter ihop. Vi gör faktiskt det mesta ihop. Det är bara i de riktigt svåra stunderna som vi går åt varsitt håll lite och försöker lappa ihop det som gör ont i själ och hjärta. Men sedan är vi tillbaka ihop igen.

Det är en bra vänskap vi har; hon och jag. Jag vill inte vara utan henne men ibland är det svårt att leva med henne. Man ser de dåliga sidorna och glömmer av de bästa! Hon är egentligen en vidunderlig person som har gått igenom det mesta vid det här laget, hon tycker om att skratta och jag vet att hon är kapabel att älska av hela sitt hjärta. Det vet jag därför att jag vet exakt hur mycket hon älskar sin Claes, sina barn, sina föräldrar, sina vänner och lite andra människor som hon möter och stöter på. Hon har plats för så många i sitt hjärta och jag tror att hon tycker att det är hennes största styrka.

Min vän fyller år idag. GRATTIS MIN VÄN!! Det är nu du är i dina bästa år...det är nu du är mitt i Livet. Fortsätt älska och vara gullig.....

:o)

GRATTIS PÅ MEJ SJÄLV! GRATTIS VICTORIA!

*niger och tackar mej själv*

Imponerad till tusen!!!

Jag häpnar och jag jag ler! Vilken enastående kvinna detta är - ett föredöme för oss alla! Tänk att det faktiskt är MÖJLIGT att se ut så här vid SJUTTIOTVÅ??

Det är makalöst och jag är mäkta imponerad! Se här:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/livsstil/stalmormor/article4976806.ab

Vi har köpt hus!

Vi har köpt hus!

Claes och jag har köpt ett fint hus...

Vi ska bo under samma tak efter sommaren...äntligen. Äntligen blir drömmen sann!

VI HAR KÖPT ETT HUS!!!

Hus eller inte?

Vi har funnit ett hus. Min Claes och jag har funnit ett hus som nog kan passa oss ganska bra. Det har det mesta av det som vi önskade av ett gemensamt boende och kan säkert bli bra. Just detta huset var ute på marknaden i höstas och vi var och tittade på det redan då. Vi lugnade oss den gången och det föll mest på att vi nog inte var riktigt redo för husköp.

Vi hade inte riktigt klart för oss VAR vi ville bo och hur det skulle kunna se ut. Hur lösningarna skulle bli bäst och läget. Vi har väldigt noga tänkt igenom VAR vi vill bo för barnens skull. Inte för långt ifrån stan eftersom vi ju har tonåringar som vill röra på sej och kunna ta sej lite överallt med buss. Att sätta sej ute på totala vischan var ju därför omöjligt.

Huspriset var naturligtvis bland det viktigaste. Inte en spänn över en miljon för det klarar inte vår budget! Vi vill kunna göra annat än bara BO....(man vill inte lägga varje öre på huset och sen inte ens kunna köpa sej nya strumpor utan att gräma sej!)

Vi behövde också ett boende som kunde tillgodose mina behov så långt det var möjligt. Det har varit hus som legat högst upp ovanför en backe - såna objekt går bort eftersom jag inte kan ta mej upp för såna höjder. Helst skulle Claes och mitt sovrum ligga på samma plan som ingång och kök så jag slipper gå i trappor när jag blir så trött att jag inte orkar stå upp längre. Vi behövde ett hus med tillräckligt med utrymme för 2 vuxna och 3 tonåringar. Vi är ju nästan 5 vuxna. Nästan. Inga stora jobb att göra med att byta tak, omdränera, riva ut halva huset innan det är beboeligt.

Detta huset har det mesta av detta. Läget: Målsryd. Bussar till Borås går jättebra. Inga backar och bara trappa till nedervåning. Stora sovrummet med bra läge för att jag ska kunna vila när jag behöver. Lagom pris på huset: 925 papp. Lagom stort överallt och inte mycket behövs göras. nästan inflyttningsklart alltså. (behövs bara en ny tapet i ett barnrum med bebistapeter!)

Vi tror vi har täckt upp allt vi ville ha. Vi "känner" för huset. Det har en själ och det känns bra. Ska vi köpa det? Ska vi lägga bud nu då? Ooohhh....jag blir nervös. Flytta från Fristad? Börja om någon annanstans? Vågar jag? Klarar vi det? Claes har ju nytt jobb precis och är inte hemma på veckorna. Ror vi denna flytten i land? Orkar jag med mina svårigheter med ME:n?

Blir detta bra?

Åh, vad jag skulle vilja ha svar innan jag bestämmer mej. Någon som har svaren som kan blicka in lite snabbt i framtiden och svara mej. Tala om vad som blir bäst. En liten snäll hustomte som kan hjälpa mej förstå vad jag måste tänka på och vad som kan bli dåligt...kanske något jag missat att tänka och fundera på?

Är det någon som har en bra liten hustomte så skicka över honom till mej GENAST. Jag behöver råd & hjälp!

Hus eller inte hus? Nu eller senare? Ska vi eller ska vi inte?

DET ÄR FRÅGAN!

Inte så mycket....

...........att förtälja. Vad ska man blogga om när dagarna mest ser likadana ut? Jag ska fundera lite och se om jag kommer på något.



Tills dess säger jag bara:

Hjärnsläpp

Nu tror jag att hjärnan är totalt överhettad. Det känns som om den brinner och jag försöker orka med alla ljud och framförallt; hålla ordning på alla tider och sånt man ska komma ihåg. Det går inte längre. Jag klarar det inte.

Idag har jag haft i huvudet att Amanda ska till optikern kl 15. Får inte missa tiden för den har vi missat två gånger innan. Tvungen att komma ihåg den idag. När jag kom hem för en stund sedan så finner jag ett mail ... där det står "Du kom inte idag. Vad hände? Jag väntade. Mvh Annette".

Jag läste och läste och läste en gång till. Vaddå "kom inte?"

Vad hade jag nu missat?

Så slog det mej.....samtalet med diakonen...var det IDAG? Jag rusade ut i köket och tittade i almanackan. Inget antecknat. Jag sjönk ner på golvet med tankar som rusade i min skalle, en kropp som är dödstrött och ett illamående utan dess like...FAN. Jag hade missat ännu en tid. Jag känner hur ledsen jag blir..hur kaosartat det är i min skalle och hur lite jag orkar hålla koll på. Det går inte längre.

Jag orkar inte. Jag kan inte ha alla dessa uppgifter, saker att komma ihåg, folk att ringa, ljud från tv:n och folk som handlar i affären samtidigt som jag. Hjärnan brinner och jag vill bara skrika ut min frustration.

Älskade Claes..kom och hjälp mej. Jag klarar inte allt detta själv.

Jag förbannar allt en stund nu och skäms så förfärligt för tider jag missar, folk som väntar på mej och saker jag förväxlar och inte längre kommer ihåg. Jag ska lägga mej på sängen lite och försöka se om elden som härjar i min hjärna kan lägga sej lite.....så lågorna blir lite mindre. Claes..kom och hjälp mej...

Åt fel håll

Ibland tycker jag att livet bråkar för mycket. Jag tycker att det känns orättvist många gånger men för det mesta går det att reda ut, ordna, fixa och greja så det blir "ordning" på det igen. Lite åt det håll man vill ha det i alla fall.

Just nu är det rejält o-ordning på mitt liv. Jag försöker med alla krafter jag har att styra det åt rätt håll, att ordna, att ringa samtal så det blir ändringar eller tänka med alla hjärnceller jag har för att komma på nya lösningar. Men der hjälper föga. Jag är likförbannat inmålad i mitt hörn och färgen verkar aldrig torka så jag kommer därifrån!

Jag vill ha lösningar. Jag vill ha möjligheter. Det är svårt att komma någon vart när det är "bom stopp" och det inte över huvud taget går åt det hållet man vill. När Livet verkar skena åt FEL håll. Som en bråkig häst som sticker iväg.....jag håller in, jag försöker vända hästjäveln och jag ger den sparkar i sidan med hälarna så den ska förstå att det är JAG som bestämmer och vi ska VÄNDA. Men nej....

Den går sakta åt fel håll i alla fall.

Men jag kan lova att (nästan alla dagar) kämpa och SKA få det att vända. Jag tänker använda den lilla kraft jag har och den vilja jag besitter att vända hästen så den till slut travar på i skön takt i precis rätt riktning och då ska vinden blåsa skönt i mitt ansikte och jag ska le och tänka:

"Det är ju såhär det ska vara...vilken tur att jag kämpade..."

Vi har fått tillökning...

Vi har fått tillökning i vår familj! Kattmamma Leia har fått 5 små rackartyg i olika kulörter. Igår kväll vid 22-tiden nedkom den första mörka lilla kattisen och sedan kom det ytterligare fyra. Det blev fyra mörka med inslag av röda och ljusa partier samt skojiga markeringar i panna, på hals och en med ett randigt ben. En enda liten röd/vit blev det också. De är alla så ljuvliga och nu är det full rulle i papplådan i köket.

Grattis lilla Leia till din tredje kull med kattisar....

Jag säger som Claes sa till Leia:

"Du har tur du - för om 3 månader så är de stora nog att klara sej själva och du blir av med dem. Tänk på oss - vi har våra i ARTON ÅR!"

Hur man blir av med möss

Min Claes har ett alldeles väldigt speciellt sätt att bli av med envisa möss. Häng med här så ska ni få höra:

Sedan ett litet tag tillbaka har Claes "problem" med en liten mus som håller till i sovrumsväggen. Den krafsar och bygger bo (låter det som) där inne och oftast tidigt om morgnarna. Claes är heligt förbannad på musen och har försökt banka i väggen för att skrämma bort den, vi tog dit min excellenta musjagarkatt Leia och han satte ut en musfälla med en bit ost i. Musfällan var mest för att se om den kunde ta sej ut från väggen. Det kan den uppenbarligen inte för musfällan förblev tom, ostbiten blev torr och musen är kvar i väggen.

Igår när jag kom hem till Claes så hjälptes vi åt att ta ett litet snabbt "röj" här och få ordning på lite saker. Vi skulle få en helt egen fredagskväll tillsammans och jag var så lycklig över det. En kväll helt själva! Åh så härligt! Claes nämnde att han hade börjat byta sängkläder och tagit av de gamla men nya hade ännu inte kommit på. Jag gick upp på övervåningen och in i sovrummet. Precis när jag steg in i rummet ser jag Claes vita karmstol med en cd-spelare på stå tryckt mot väggen. Den stolen brukar stå i ett annat rum. "Vad har han hittat på här?" tänkte jag och tanken som genast slog mej var:
"Han har tyckt det var så trist att börja byta lakan så han har satt på musik här medan han fixat och donat. Så måste det vara." Claes är ju en musikälskare av stora mått så att han faktiskt skulle gjort sej det besväret var nog rimligt. Det skulle komma en helt annan förklaring.

10 minuter senare kom Claes upp och vi hjälptes åt med påslakanet till det sista täcket. Jag frågade: "Har du lyssnat på musik medan du bytte lakan? " och så skrattade jag. Han slängde sen raklång på den nybäddade sängen och skrattade och sa: "Nej, sanningen är värre än så".
Va...vad hade han nu hittat på? Jag började fnissa och sa "Få höra nu. Nu vill jag höra varför du har satt en cd-spelare på stolen mot väggen".

Här är vad han svarade:
"Jag tänkte att jag skulle försöka få väck musen ur väggen med heavy metal. Riktigt oljud på hög volym skulle skrämma bort den. Tänkte jag. Eller nåt. Men det enda som hände var nog att jag tröttnade på skränet fortare än musen hade chans att försvinna".
Jag stod stilla och stirrade på honom en tusendels sekund innan jag brast ut i ett GAPFLABB! Menade han att han trodde musen skulle bli rädd för heavy metal? Hahaaaa...det här var bara för roligt. Naturligtvis kunde jag inte låta en sådan grej gå mej helt förbi utan gjorde mej extremt rolig på hans bekostnad när jag slängde mej jämte honom i sängen och utan hejd överöste honom med spydigheter, skratt, tokigheter och mest av allt...skratten direkt från hjärtat! Oj som vi skrattade....

Han insåg förstås hur DUMT det var och sa senare "Det hade varit bättre om jag bara hade sagt "ja" på din fråga om jag hade lyssnat på musik medan jag bytte sängkläder". Så skrattade vi igen. Ja, det hade nog det. Men den riktiga förklaringen var ju så mycket bättre och roligare!
Så här ska man alltså ska göra:
En cd-spelare med heavy metal på hög volym ställes tryckt mot väggen där ni har möss. Det KAN hända att de försvinner för tid och evighet ur huset.

Eller inte. För Claes mus krafsade lika frenetisk i väggen när jag gick upp vid halv åtta i morse...
:o)

Idag...en kulle!

Oj, ser man på....berget som stått framför mej varje morgon är bara en kulle idag! Så bra.

Så toppenbra.... Jag tittar mej lite förvirrat omkring och tänker "Jahaaa, en kulle idag...undrar varför berget sjönk till en kulle?" Jag kräver förstås inga svar på den frågan men inom mej undrar jag ändå varför berg kan bli kullar ibland..

Har jag då gjort något särskilt för att det skulle bli en kulle? Kan jag få kullar fler morgonar? Skit samma..jag skiter i frågor och svar! Jag tar kullen som den är idag...

Jag ser mej snabbt omkring, slänger av mej ryggsäcken, skiter i verktyg, kastar bort allt jag inte behöver bära på idag och börja sakta gå upp över kullen. Det är inte jobbigt. Jag kan andas, jag tar små steg och kan till och med ta ett och annat stort steg emellanåt..det känns bra. Jag klarar kullen så bra och den är så lagom till mej. De flesta kan bestiga sitt berg varje dag men min kulle är precis exakt lagom för mej. Den kan jag bestiga så bra idag.

Hej svejs allihopa, idag går jag sakta över min kulle och faktiskt...jag tar ett litet skutt också på vägen...

Jag har ett stort......

berg framför mej. Det är stort och mäktigt och jag tittar uppåt. Jag står nere vid foten av det och tittar försiktigt uppåt och slås nästan till marken av höjden, den svåra terrängen, den makalösa lutningen och blåsten som tilltar...

Jag funderar en kort stund på hur jag ska lyckas ta mej upp dit idag? Vilka verktyg ska jag använda? Vilken kraft behövs? Vilka gudar ska jag åkalla så det går mej väl? Men med tårar som bränner så undrar jag mest av allt; hur ska jag orka ända dit upp?

Jag påbörjar klättringen med att sätta på mej ryggsäcken med alla bra verktyg. Jag använder det bästa verktyget först och jag klättrar sakta, sakta.

Jag tar ett steg i taget och andas tungt..... men efter en kort stund sätter jag mej ner för att vila . Det är lång väg kvar. Jag har bara börjat....

Det ekar inom mej

Ljuden av allt omkring mej ekar. Det ekar så det blir vaccuum och tomrum och kaos i min hjärna. Och i mitt inre.

Ljuden ekar som elaka ekon mellan bergen som aldrig vill ta slut...

Jag orkar inte höra mer ljud. Orkar inte ha mer omkring mej. Jag är trött på att kämpa idag. Trött på att inte orka. Trött på ordet trött och på alla andra ord som beskriver mej själv.

Jag är trött på att ständigt bestiga dessa jävla berg och alltid, alltid stå nere vid foten av ett varenda morgon när jag vaknar...

Glömde morotskakan

Hoppsan...tänk vad man glömmer...jag som hade tagit ett så käckt kort på vad Claes beställde till fika idag och så glömmer jag bort att lägga in det in föregående inlägg!!

Typiskt va?!?!

Vi andra beställde så god glass i stora lass men Claes skulle minsann ha en sån här:

(passar kanske bra till påsk med tanke på färgen!)

En morotskaka! Kanske vill påskharen smaka på lite morot?

Hehe

Over and out!

Påskaktiviteter!

Påsken trillar iväg och jag gör så mycket bra av den som jag bara kan och orkar. Vädret är ju härligt så man borde kanske sitta ute i solen och njuta av den mot husväggen. Eller så borde man tvätta bilen. Eller så borde man ta långpromenad och kika på naturen och leta efter hästhovar. Men skit samma...jag gör inget av ovan nämnda aktiviteter - jag har en helt annan påsk jag! Hos Claes tar vi dagen som den kommer och jag följer min dumma kropp och försöker komma överens med den.

Trots det så är det en riktigt GLAD påsk jag har....

Igår var det Påskafton och vi hade en väldigt god vän här hemma på lite mat, öl, gott sällskap och så spelade vi spel. Det blev både "Så kan det låta" och "Pictionary". Den goda vännen är en sån där god vän som man känner att man kan vara sej själv med och behöver aldrig vara mer än vad man är. Han vet om att min sjukdom kan ta över mej en stund men han blir aldrig stressad av det eller förvånad. Han tar det som det kommer. Claes har sett precis samma goda sidor i honom som jag alltid sett och vi tre trivs när vi träffas. Även barnen hade en jättekul kväll och trots att jag somnade i soffan i över en timme så blev kvällen toppen! Tack Ulf för en härlig Påskafton!

Claes och jag somnade sent men trots det var vi uppe vid nio i morse och började dagen i lugnt tempo. Jag hade en jävlig värk som gjorde att jag knappt kunde röra mej och särskilt händerna var illa. Då är det svårt att hålla i témuggen eller dra på sej mysbyxorna. Jag får be Claes och hjälp tills värken släpper en aning och kraften kommer tillbaka i musklerna. Tack och lov för mina värktabletter - what would I do without them?

Solen sken så fint idag så vi tog helt sonika raggarbilen vid lunchtid och drog en sväng till Basta Kvarn Café och satt där bland en massa andra påskfirare och hojåkare som också njöt av kaffe, glass eller fikabröd. Tjejerna valde varsin "Bananasplit" som var full med godsaker och jag tog en "vanlig" glass med tre kulor. Härligt gott!

När vi hade fikat klart tog vi Plymouthen från -68 (raggarbilen) hem igen och då började jag bli så dålig att baksätet fick bli min räddning. Claes körde och i den stora "soffan" jämte honom satt tjejerna. Det är härligt med amerikanare - man sitter nära och alla får plats! Här somnade jag...

Så här gott kan man somna i ett baksäte i en Plymouth! :o)

Hoppas alla haft en bra påsk vad den än bestått av...biltvätt, påskmiddagar, påskeld, lapande av sol intill en husvägg eller kanske nåt annat...

GLAD PÅSK PÅ ER!

Påsk och brallor

Det är påsk och jag njuter av en dag som är MIN. En dag när jag fungerar. Jag vet att det låter tjatigt och när jag själv hör orden "jag njuter av att fungera och ha en bra dag" så blir jag så trött på formuleringen och önskar det fanns andra ord. Några riktigt bra ord som beskriver hur skönt det känns i mitt hjärta när jag kan stå, gå och tänka. När jag får ha en bra dag och dessa tre saker fungerar så är allt så väldigt skönt. Mitt humör hålls på topp, jag kan skoja, jag hänger med i resonemang, jag kan gå vart jag vill här inomhus och jag kan göra lite saker som jag gillar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska uttrycka mej för att verkligen förklara känslan av att må såhär gott. Kanske räcker det med att "jag har det gott".

Jag tror jag ska byta "jag njuter av att fungera" till "jag har det gott". Att ha det gott får stå för att jag mår precis sådär bra som jag så gärna helst vill få göra jämt.

Idag är det skärtorsdag och påsken har just börjat. Jag är inget påskfan och äter inte mer ägg än vanligt, tror inte på påskharen och skiter faktiskt i både påskluncher och middagar med finare mat än vanligt. Idag åt vi makaronilåda och det är inte ett dugg påskaktigt - men gott och duger bra! Jag har varit på behandling i Sandared idag och Claes åkte med och körde hem. Det var nog tur att han åkte med för just denna gången hade jag nog inte riktigt orkat köra. Det var skönt att ha honom med på själva behandlingen och att få vila i bilen på hemvägen. Jag tror att jag fick en bra dag p g a väldigt bra behandling idag. Tack Martina! Nästa behandling är i nästa vecka och jag ser redan fram emot det.

Jag är hos Claes hela påsken och Amanda är med mej. Kevin väljer att vara hos sin pappa denna påsken och det är helt ok. Det känns bra att han tar egna beslut om vad han vill och han vet ju att jag finns här om han behöver mej eller vill vara med oss! Det är gott att vara tillsammans med de man tycker allra mest om och jag ser fram emot att vara här alla påskdagarna. Det är lyx att få så många dagar att vara tillsammans! Just nu bakar Amanda och Sofia (Claes dotter) en kladdkaka som vi ska smaska på lite senare. Kladdkaka är något jag kan äta och inte mår dåligt av så jag tar gärna en stor bit. Jag har dessvärre tappat ytterligare ett kilo så kaka sitter nog bra ikväll och kanske kan få mej att hålla vikten. Jag vet att jag har skrivit om det i tidigare inlägg... hur ironiskt livet ter sej och här sitter jag nu och kläderna bara blir större och större. De minsta jeansen jag har börjar säcka här och där. Viktgudarna i sin himmel verkar vara väldigt ironiska i sitt sätt, tycker jag... Skit samma - bara jag får ha bra dagar så struntar jag i vikten. Det får vara som det är. Det får gå som det går. Det är inte mitt största bekymmer!!!

Jag har lagt bud på ett par brallor på Tradera som jag hoppas vinna... är de inte helt störtcoola?

Claes blev nog en smula förvånad när han såg dem och Amanda utbrast "Ska du ha dem?"

Ja, jag vill gärna ha dem. Tror ni inte jag blir väldigt ensam om att ha såna?? Hehe. Håll tummarna att det blir jag som lägger det högsta budet i slutänden för dessa vill jag mer än gärna ha.

Nu ska jag gå ut i köket och göra mej en kopp té och sedan tror jag att vi alla ska sätta oss och kika på en film som Claes och tjejerna var och hyrde. Filmtajm alltså!

Over and out - I´m feeling fine tonight! GLAD PÅSK!

Bullar är det godaste jag vet. Bullar och iskall mjölk. Denna bulle är perfekt... för den har inte den torra kransen runt sej för den har jag tagit bort. Den där "ytterbiten" liksom... detta är bara det smaskiga innanmätet som är såååå gott.

Jag har tagit bilden med min kamera och denna bulle fick endast ligga på bordet en kort minut och sen slank den ner i min mage!

Bullar är det godaste jag vet. Särskilt utan den torra biten runtom! *hehe*

Äventyr i Växjö

Dagarna springer iväg och jag har mer eller mindre glömt av att skriva. Det har varit fullt upp omkring mej och orden har inte varit tillgängliga. I min värld får man nämligen välja; göra saker med kroppen eller använda huvudet. Att göra både och samma dag funkar dåligt.

Sedan de sista orden här på min blogg har jag lyckats vända från att vara väldigt ledsen till att ge mej iväg på en liten resa. Jag satt som tidigare om veckorna enormt inmålad i mitt lilla hörn och har inte sett någon väg ut från det ynkliga, hemska stället. Jag har försökt tänka positivt, affirmera det som är bra (ja, så står det i alla böcker att man ska göra) och jag har vilat och tagit det lugnt. Kroppen har i viss mån varit ok - men mitt hjärta och själ har känt sej väldigt ledsna. I tisdags förra veckan förstod jag att min situation ser ut såhär....jag måste göra något. Jag kan inte gå hemma och vara ledsen hela dagarna. Inte kämpa mot gråt och tårar hela tiden.

Claes hade åkt till Växjö på jobb och skulle vara borta hela veckan och sova på ett Quality Hotel i centrala Växjö. Min väldigt goda vän Rebecca (Tizzel) som råkar bo i samma stad hade plötsligt 3 semesterdagar..... min hjärna kom fram till detta förslag: Jag åker iväg. Jag tar tåget till Växjö. Hälsar på Rebecca. Får träffa Claes och kanske kan bo på hans hotell så vi får lite tid tillsammans. Kunde det genomföras? Vem skulle ta barnen? Var det rimligt? Vad gick det för tåg och vad kostade det? Ville Rebecca ses? Jag tog reda på svaren på dessa frågor och sedan kvarstod sista frågan: Vågade jag åka ensam? Skulle jag klara mej ensam på tåget?

Jag tog mod till mej och bestämde mej att "ja, jag åker". Jag packade en lätt väska och åkte iväg på onsdagsmorgonen. Vid lunchtid mötte Rebecca mej vid stationen i Växjö och vi tog en lunch hemma hos henne och sen gick vi på stan en stund. Det var härligt väder och jag kände mej lätt i sinnet. Växjö var underbart och det kändes som att "komma ut i stora, vida världen". Min värld har länge bestått av mina trista väggar och jag behövde komma ut lite.

Jag klarade mej inte från skakningar men Rebecca tog det så bra och tillsammans fick vi det att fungera. Jag kände mej trygg och säker i hennes närvaro. På kvällen bjöd Rebecca på god mat hemma hos sej och Claes kom åkandes från jobbet. Det var härligt att ses igen och jag grät av lycka när han kom! Min älskade Claes...

Kvällen blev mysig och maten var suverän. Rebeccas tonåringar åt med oss och det var toppenkul! Vid halv tio tackade vi för oss och åkte till hotellet. Vi somnade gott senare på kvällen.

Dagen efter gick jag upp lika tidigt som Claes och vi åt frukost på hotellet och sedan skjutsade han mej hem till Reb. Hotellfrukostar är FANTASTISKA tycker jag och jag kunde inte motstå allt gott som bjöds. Jag visste att jag skulle må dåligt av frallan, wienerbrödet (ja, sånt gott hade de också) och varma koppen choklad men jag åt snabbt och sedan "betalade jag priset" för att få äta så gott. Skakning. Skit samma - gott var det! Hemma hos Reb smög jag in genom dörren (hon hade låst upp den) och jag hoppade ur mina kläder och kröp ner i Reb´s stora dubbelsäng och somnade om jämte henne. Hon hörde mej inte ens komma in och vi sov till strax efter 10. Härligt! Reb´s dotter gick till skolan som vanligt och där låg vi och drog oss....Vilken lyx!

Lite småprat på morgonen, en kopp té och sen åkte vi och solade solarium i en halvtimme. Jag tog det lugnt efter det och väntade in Claes som hämtade mej kl 13. Då var han klar med sitt jobb i Växjö och vi åkte tillsammans hemåt. Jag somnade i bilen! (käckt sällskap han fick i bilen minsann!!!)

Summasummarum: Det blev så BRA! Det blev toppen! Jag är väldigt trött efter "äventyret" men jag har med mej lite nytt, lite fräscha tankar, lite ny luft i kroppen och jag har sett annat än mina egna väggar. Jag är glad att jag åkte - det gjorde mej gott! Jag är dessutom ganska stolt att jag VÅGADE...för när man inte kan lita på sin kropp så blir världen och äventyren ganska begränsade och man vet inte vad man klarar eller vågar ge sej in på. Jag är glad att jag vågade!